Igår gick jag & Emil på utflykt!! Vi vandrade hela vägen ner för berget och hälsade på på Statoil! Sen fortsatte vi in till centrum och sprang lite runt i butiker men HERREGUD vad idiotiskt det är med köpcentrum och barnvagn. Så himla trixigt när det är trappor precis överallt. Det första man måste göra är att lokalisera var hissen/hissarna finns. (sen glömmer man iofs något på varje våning så man måste åka upp&ner mellan våningarna 300 gånger i onödan). Sen är det DESSUTOM trappsteg lite sådär dekorativt tänkt här och var på varje våning. Så när man traskat i evigheter i en korridor mot en bestämd butik så dyker det naturligtvis upp en brant trappa mitt i allt. Då måste man vända och gå hela vägen tillbaka och runt allting för att kunna komma till planerad butik.

Till på köpet så håller de på att bygga om i minst varannan butik och 98% av alla gångar är allt för trånga för att kunna komma fram med vagnen. Och när man väl hittat en tillräckligt bred gång så är det naturligtvis någon idiot som slängt en papp-ask eller något annat irriterande på golvet som man personligen måste flytta på för att kunna komma fram.

Mest frustrerande av allt var att det t.o.m. var en obligatorisk trappa för att komma upp till toaletterna och SKÖTRUMMET. Hur tänkte de där? Visserligen ingen mount everest-trappa men tillräckligt hög för att skapa stora problem för mig som ovan barnvagnskörare. Hmm.

Himla tur att man inte sitter i rullstol.

Nu ligger Emil och sover men när han vaknar så tänkte jag att vi skulle bada lite. ÅH vad mysigt! Jag längtar längtar längtar. Kan sitta och se på honom hur länge som helst. Han är så himla fin. Jag älskar honom så himla mycket. Är han verkligen min? På riktigt. Sitter bara och väntar på att jag ska vakna upp och inse att allting var en dröm. Fattar ingenting.

Helt otroligt! Idag fyller Emil redan två veckor. Tiden går så himla fort. Fast samtidigt så känns det jättekonstigt att det fanns en tid innan honom. Vad gjorde man då liksom? Vad meningslöst.

Under Emils första två veckor har han:

• Legat på sjukhus i fyra dagar.
• Haft besök av Madeleine.
• Haft besök av David & Jenny.
• Haft besök av Gabbi & Linnéa.
• Kissat & bajsat ner skötbordet minst 100 gånger, varav en gång lyckats pricka rätt in i både ögonen och munnen och (fullt förståeligt) blivit rejält förbannad över detta.
• Tittat på sjuk mamma i 4 dagar.
• Varit på sjukhuset och blivit vägd och fått medicin till sjuk mamma.
• Fått besök av hälsosyster.
• Sovit sig igenom premiärturen i vagnen på gulskogen köpcentrum.
• Varit på utflykt till IKEA och fått prova på att sitta i lånad bärsele på pappa, något som var det absolut mysigaste någonsin!
• Och till sist; premiärbadet som han älskade i minst 2 minuter!!!

  

    

 

Tiden går så himla fort. Idag är sista dagen som Jonny är hemma. Imorgon ska han tillbaka till jobbet. Jobb. Vadå jobb? Går folk till jobb om dagarna? Hela min verklighetsuppfattning har förändrats och det känns jättekonstigt att folks liv bara rullar på som vanligt där ute. Ska ändå bli lite skönt att komma tillbaka till lite rutiner & tider igen.
Och imorgon ska jag och Emil mysa deluxe hela dagen, bara vi två.

Idag är dessutom sista dagen innan min träning och bantning börjar. (spännande. trodde egentligen förlossningsdagen skulle vara det. eller kanske sista dagen på sjukhuset.) Nej, jag kanske inte ska springa maraton. Och jag kanske inte ens får lov att styrketräna än. Och jag kanske inte är helt frisk än heller. Eller har tänkt leva på morötter. Men på något sätt. Innan förlossningen låg jag på +29kg (HAHAHA). Nu på +15kg.

Frågan är hur man enklast slår världsrekord i att gå ner 15kg? (helst så borde man ju få lov att äta några ostbågar då&då också..).

Idag ska Emil äntligen få ta livets första bad!! 5 dagar efter att navelstumpen ramlat av och gud vad detta ska bli spännande. Antingen kommer han älska det eller hata det. Eller bara ligga där med sin chockade blick och undra vad som händer.

Livet är lite bättre igen. Antibiotikan är nog inte helt tokig. Och kanske all dygnet-runt-pumpning lönade sig. Jag är kanske inte helt bra men åtminstone på bättringsvägen. SÅÅ lycklig över det. Börjar känna mig som människa igen!!! Igår kom hälsosyster på hembesök och det kändes jättebra!

Ikväll är det storsatsning på att sova i sängen tillsammans med dom andra! <3

(tack för alla fina orolig&kryapådig-meddelanden, och förlåt att jag inte svarat. blivit så glad. ni är så fina.)

Nu ska jag gå och pussa lite på min bebis! Bara för att jag kan!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Var beredda på världens mest negativa inlägg men det är bara för att när allt blivit lite bättre (hoppas jag verkligen att det blir) så ska jag kunna gå tillbaka och minnas...detta. (huuh).

Brystbetennelse. UUHH. Vet inte ens översättningen men åtminstone infektion/inflammation i brösten pga för mycket mjölk som man inte får ut. Har haft 41 graders feber sedan söndag natt (som iofs pendlar lite upp&ner vilket leder till att jag varje natt vaknar och undrar om någon hällt en hink vatten under mig...och varför ser håret ut som om jag kommer rätt från duschen? inte trevligt.). Jag spyr och har tusenspikars-huvudvärk och klarar inte av att få i mig någon fast föda alls. Lever på äpplejuice. Allting svartnar för ögonen. Hela tiden. Vågar knappt bära Emil eftersom jag är livrädd för att svimma och tappa honom. Och brösten är sprääängda och gör helt vansinnigt ont. Och det kommer blod och var och jag vet inte vad för äckligt.

Men värst av allt är att jag inte ens klarar av att ta hand om min egen son. Jag klarar inte av att stå upp tillräckligt länge för att byta blöja. Jag kan inte ha honom mot mig eftersom att han då kommer åt brösten som gör allt för ont. Kan inte ens ligga ned vid sidan av honom eftersom brösten då nuddar vid sängen/soffan = omöjligt. Och förutom antibiotika så är behandlingen att pumpa pumpa pumpa för att få ut mjölken, vilket betyder varannan timme dygnet runt. Därför sover jag inte ens tillsammans med de andra längre eftersom att det inte är någon vits när jag ändå ska upp varannan timme och pumpa, för att därefter koka alla delar och sen kanske kanske lyckas somna en halvtimme innan det är dags igen.

= Jag ligger hela natten i yrsel och ont medans Jonny & Emil ligger inne och myser i sängen.
= Jonny får sköta allt med bebisen. Matning, blöjbyten, klädesbyten, lekande och mysande medans jag sitter fastklistrad vid en pump i soffan i mer än hälften av dygnets timmar.

Och blir det inte bättre snart så måste jag evt läggas in och opereras med narkos. Vill inte, vill inte, vill inte.
Orkar snart inte mer.

Åh. Jag har så himla mycket att skriva och vet egentligen inte ens vart jag ska börja. Men nu har vi varit hemma i tre dagar! Allt går toppen! Emil sover sover sover äter och sover igen. Och bajsar minst 20 gånger om dygnet. Vi kommer gå i personlig konkurs i denna blöjtakten men det är det värt för ååååhh vad fin han är!

Kan egentligen sitta till bloggens maxutrymme tar slut och tjata om hur fantastiska hans tår, fotknölar, axlar och ögonfransar är... fast det var ju inte riktigt poängen. Det som känns sjukast av allt är att det verkligen är JAG och vi som skapat honom. Helt galet. Går verkligen inte att förstå att vi har GJORT honom. Han finns tack vare oss. Han är halva mig och halva Jonny. Ett plus ett är tre.

Om jag är tillåten att gnälla lite så har jag ont i magen som drar ihop sig igen, stygnen som gör att jag först nu börjar kunna resa mig, vända mig i sängen och gå utan att skrika av smärta, brösten som är överfyllda och kommer explodera vilken minut som helst och ont i mest hela resten av kroppen också. Men det är ok. Dessutom blir det bättre och bättre för varje dag.

Mest komiskt är ju iofs att jag tyckte att "nuuuu tar jag i ordentligt och köper 75C i amningsBH, sådär för säkerhetens skull". HAHA. Vilket skämt. Fick skicka ut Jonny igår och uppgradera till D-kupa. Spännande.

Just nu ligger pappa & son och sover i sängen och ser bara sötast i hela världshistorien ut. Idag kommer Gabbi och Linnéa och jag kanske borde laga lite frukost nu när jag ändå är vaken. Hmmm... gröt.

ÅÅÅHHH. Tillslut. HAN ÄR HÄR. Iiihhi. <3

11 oktober 2010, kl 00.27.
53 cm lång, 4170g och 37 cm runt huvudet. VÅR PRINS!!! Emil.

Sååå lycklig. Så. Så. Så. SÅ. IIH. Skriver mer sen.