Idag kom Emil på att ifall man vill ha något; varför vänta tills någon ger det till en? För allraste första gånger drar han sig själv upp till stående med hjälp av möbler. Och jag är imponerad till sprängningsgrad!

HAN HAR GJORT DET! I någon (/några?) veckor har Emil lyckats ta sig upp i krypställning, och sedan stått och vajat fram & tillbaka utan att riktigt förstå hur han ska bära sig åt för att ta sig vidare. Ibland flyttat en hand framåt för att sedan snabbt falla pladask på mage.

MEN IDAG. Från ingenstans alls. Plötsligt hände det! (lite som att vinna på triss). Plötsligt bara kröp han. Flera steg. Sen upp igen och några steg till. HELT OTROLIGT. Vill bara berätta för hela världen. Skrytmamman!

/ världens stoltaste föräldrar till världens bästa pojke.

Emil är förälskad! Det var nästan lite kärlek vid första ögonkastet för Emil idag. De tittade på varandra med stora förvånade, och intresserade ögon. De höll varandras händer. De pratade och skrattade. Men sen försökte Emil ta sig närmare Julia och lyckades skrämma henne rejält. Haha, och givetvis tog Emil efter och de började gråta ikapp.

Frågan är om han blev så rädd av hennes plötsliga gråt, eller om han blev sårad av hennes avvisande (haha), eller om han ens visste själv varför han blev ledsen. Men så fortsatte det i alla fall. Julia verkade tycka att det var jättespännande och roligt - men helst på lite avstånd - och Emil ville helst fram och vara lite närgången.

Hursomhelst, en jättemysig dag och jag är verkligen så glad för att vi fick tag på varandra! :)

...och ett par sekunder senare:

Nu har jag precis nattat Emil - i sänkt säng för första gången. Det känns inte alls långt borta att han börjar resa sig upp, och vi vågar inte längre ha på vårt samvete att han helt plötsligt en natt ramlar över kanten bara för att vi varit för lata för att sänka botten.

Det negativa är däremot att han inte längre kan se oss från sängen när han vaknar. Innan har vi legat i jämnhöjd med varandra, och nu är han helt plötsligt nästan helt nere på golvet. Men det är lika bra att vänja sig. Om inte allt för länge är det dags för honom att flytta in på sitt egna rum. (hjälp)

Dagen har flytit på jättefort och vi har knappt hunnit med något av alla de sakerna vi tänkt göra idag. Men vi har myst lite i lekparken, tagit ett långt bad med MASSA plaskande över hela golvet och byggt lejonhus med duplo. En riktig familjedag!

Emil har blivit så söt nu. Varje gång han ålar så skjuter han rumpan högt, högt upp i vädret och helt plötsligt vajar han till i krypställning. För bara några veckor sedan kunde han knappt ta sig en centimeter framåt. Snart får någon stanna tiden, för jag hinner faktiskt inte med. :)

Han ger så mycket kärlek numera så det är inte klokt. Blev alldeles full i skratt när jag var påväg upp för trappan häromdagen och fick syn på Emil som borrat sig fast mot gallret för att se vem som var påväg upp:

Imorgon får vi storbesök i form av Emils farmor & faster! Därför fick jag för mig att ge mig på projektet rengöra-öppna-spisen. Hade burit upp hink med vatten, svamp, medel, handduk och börjat skrubba & spraya som bara den när jag tydligen miste fokus och vände bort blicken i ett par sekunder. Snabbt som attan var Emil framme och vad lyckas han med om inte det otroliga: välta hinken!

ALLT sotsvart (bokstavligt talat) vatten flög ut över hela golvet, över hela honom och hela mig.
Jättekul, tyckte Emil. Hans mamma var mindre road. Kanske man skulle investera i en snickerboa?

Usch, idag har verkligen inte varit någon bra dag för Emil. (eller mig..). Han har varit störtförtvivlad och gråtit och skrikit mer eller mindre hela dagen och ingenting jag gjort för att trösta har hjälpt. Så maktlös man känner sig! Tippar på att det antingen var magen som krånglade eller de fördömda tänderna som är påväg upp.

Men efter en alvedon slappnade han av och lyckades somna för ett par timmar. När han vaknade var han fortfarande lite alvedon-drogad och ville bara mysa i famnen. Nu ligger han åtminstone och sover för natten. Får hoppas det onda har gått över tills imorgon. :)

 
Såhär glad kille hade vi igår!

Idag fyller Emil 6 månader. <3

Nu har vi äntligen varit på IKEA och införskaffat oss en grind till trappan! Något vidare snygg är den inte och jag längtar tills den dag vi slipper ha den men ÅH vad skönt! Ett stort lyft mot alla de tidigare konstallationer vi ställt i öppningen för att han inte ska råka flyga ner för trappstegen.
Nu kan kan åla hur mycket som helst utan att vi behöver oroa oss! :D

Visserligen märkte jag en annan sak idag: han har börjat intressera sig för kontaktuttagen och vill gärna fram och pilla i dem. Nu ska det väl mycket till för att han lyckas stoppa in en skruvmejsel eller något i båda hålen samtidigt men det är bäst att ta det säkra före det osäkra och säkra, så det blir nog en ny tur till IKEA snart. Dessutom är det bara en tidsfråga innan han lär sig pilla upp lådorna i kök och vardagsrum.

Idag slog det mig att jag bara har två veckor kvar på min första omgång i mammaledigheten! Hjälp. Redan efter påsk ska Jonny plocka ut sina tio pappa-veckor och då måste jag tillbaks på jobb såvidare vi inte har tänkt leva på vatten och knäckebröd, samt hyra ut huset och flytta in i garaget. (hm, kanske värt det?)

Jag trivs jättebra med mitt jobb så lite mysigt blir det nog att komma tillbaka, men svårt som tusan att lämna kvar mina killar i sängen varje morgon och sen inte se dem på hela dagen. Men folk har väl överlevt värre saker genom tiderna.
Får motivera mig med att tio veckor går ganska snabbt. Sen är det mitt i sommaren och min mammaledighet fortsätter - för ett bra tag framöver!

 
Skulle göra vad som helst för dig!

Emils favorit under resan:
Besöket på Malmborgs när vi hälsade på mormors alla kollegeor. Han var på sitt absolut bästa humör och charmade sönder alla tanterna! Roligast var att han lyckats trassla in sig i snöret på vanten och satt och rörde armen fram och tillbaka för att bli kvitt det. "MEN OJ, vad framåt han är! Han kan ju redan vinka", utbrast någon. "Ja, han är ju sötare än mitt barnbarn". (är det ens tillåtet att säga så?)

Emils sista-favorit under resan:
Släktkalaset, tyvärr. Tror det blev alldeles för mycket folk så han blev lite förvirrad och orolig. Trodde han var trött så vi gick ner till sovrummet, men såfort vi var nere var han hur pigg och glad som helst igen. Lagom är bäst, tycker Emil!

En av mina favoriter - fondue-middagen på Elysée!

  
Lek med duplo & upptäcktsfärd under bord och stolar blev två nya favoriter!


Annars är sno-nappen-ur-mammas-munn en favorit-klassiker!

 
Min syster hade ny kamera så det blev många bebis-bilder

Kvällen med Sofia, Sanne och Emelie blev jättemysig och en av de största anledningarna till att jag verkligen saknar att bo i Malmö! Jag ojade mig fram & tillbaka i evigheter på hur jag skulle göra med Emil, eftersom det blev så sent och han egentligen behövde sova.

Skulle jag;

1. Ha med honom.
Fördel: Är superobekväm och nojig inför att lämna bort honom och vill helst ha honom hos mig alltid.
Nackdel: Stor risk att han blir övertrött och gnällig, och dessutom sover han inte lika bra i vagnen som i sängen (har jag fått för mig?).

2. Vänta tills han somnade och sen åka.
Fördel: Han vaknar i princip aldrig efter han somnat.
Nackdel: Skulle inte komma iväg förren efter nio.

3. Åka och låta min familj få chansen att vara barnvakt.
Fördel: Absolut smidigast. Jag skulle komma iväg tidigare och kunna ägna mig till 100% åt mina kompisar.
Nackdel: Inte kunna släppa oron över hur han har det, även om jag vet att han är i goda händer.

Slutade med att jag väntade tills det nästan, nästan var dags för honom att sova, bytte om till pyamas på honom och därefter nästan blev utkastad ur huset efter ett "men är det verkligen SÄKERT då?" för mycket.

Mammas prins!

Jag blev jättechockad idag! Höll på med tvätten ute i hallen och hade lagt ner Emil på golvet tillsammans med en massa leksaker. När jag var klar gick jag in med kläderna i sovrummet och fixade lite därinne. Helt plötsligt ser jag att Emil tagit sig genom hela hallen och nu dykt upp i dörröppningen. Förvånat tittar han upp och får syn på Jonnys mobil som ligger på golvet. DÅ fick han fart! Över tröskeln och raka vägen fram till mobilen.

Som sagt blev jag jättechockad! Det var först i förrgår som vi började se minsta antydan till hans framåt-ålande, och då handlade det om centimeter. Igår kanske vi nådde upp till en halvmeter. Och nu tar han sig från ena rummet till andra. Så snabbt det går när det väl lossnar! (fast det ska väl tilläggas att det fortfarande går mycket långsamt)

(för övrigt har Jonny fortfarande inte kommit med den där fantastiska första-april-hämnden han lovade mig imorse. han har väl insett att jag är oövervinnelig)

Igår åt vi något så avancerat som fiskpinnar till middag! Fick en massa rester över och tänkte att "varför inte låta Emil smaka lite?" Men fiskpinns/potatis-moset blev knappast någon ny favorit. Haha. Inte för att jag ger upp. Han SKA ärva min förkärlek till fiskpinnar.