Vardagen blir alltid lite extra rolig när man hittar på saker. Igår var det monstertruck-show här i närheten och även om Emil fortfarande bara är 1,5 så är han ju lite (/extremt) bilnördig så vi tänkte att klart han skulle få se på det! :)

I fredags tog min lilla bebis-syster studenten! För mig kommer hon nog alltid vara runt åtta år och absolut inte nitton. Om inte tiden snart börjar gå lite saktare så kommer jag ju bli farmor innan nästa tisdag! Skrämmande.

Aaahh. Denna härliga rubrik toppade vg.no igårkväll när jag gick in för att uppdatera mig om läget. Äntligen. Inget ont om Emil och vi har haft många tokmysiga stunder under tiden som strejken varat men nu är vi mer än redo för att komma tillbaka till vardagen. Stackaren stod ju varje morgon gråtandes med skorna i handen i hallen och ville komma iväg. Nu verkar han visserligen ha vant sig men tror knappast att han kommer protestera när vi kommer innanför grindarna imorgon. Idag hade vi redan avtalat med Dans mamma eftersom jag hade ett par möten så då fick det bli så:)

Emil som är van vid fart och action hela dagarna i barnehagen blir ju fullständigt megarastlös av att bara gå hemma. Detta leder till att han förvandlas till en liten miniterrorist som vänder upp och ner på hela hemmet och hittar på diverse små djävulsstreck dagarna i ända. Men med kallt och regn utomhus, och strejk i mer eller mindre hela Norge så har vi varit relativt låsta.

För några veckor sedan var det 17 mai och hela Norges folkfest. Överallt var det flaggor, människor i folkdräkter och musik. Inte ens en eremit uppe i berget hade kunnat missa vilken dag som var kommen. Så firar norrmännen sin nationaldag.

HIPP HURRA!! I lördags hade vi eurovisions-"fest" här hemma! Precis som förra året. Gabbi & Christer svek oss till förmån för Köpenhamn men Sara och Glenn kom tillsammans med Julia.
Tur med vädret vore en underdrift.  Det var högsommar deluxe med en temperatur varmare en sydspanien. Barnen lekte, plaskade i vattnet, åt glass och pussades. Vi solade, grillade och ÅT.

Nu är vi hemma igen efter en helg med massa god mat, vin och sol på Orust tillsammans med min familj. Emil blev alldeles sjövild av att komma ut i skogen och sprang runt, runt, runt ute på gräset - lycklig som bara den! Dessutom fick vi firat min mammas födelsedag!

Då var det dags för den norska nationaldagen igen. Dagen då alla norrmän förvandlas till galningar som springer runt i folkdräkter, viftandes med sina flaggor och sjunger patriotiska sånger. Hela landet förvandlas till ett enda virrvarr av rött, vitt och blått och överallt är det folk, fest och ljud.

Själva befann vi oss i Dans hemtrakter på Spikkestad. Tittade lite på tåget, åt glass och njöt!

 
 

 

Okej. Två personer med extrem beslutångest kan inte vara något annat än tidernas värsta kombi. (och tänk: ändå är det tidernas bästa!). Som det här eviga bekymret med att bestämma middagsmat. Idag var det alltså "fredags"mys som gällde och planen var hämtmat. Så långt allting bra. Men nuförtiden finns det ju lite fler alternativ än pizza. Och snackar vi romantisk middag med tända ljus och gott vin vid bordet, eller några öl och en film i soffan?

Igår var det 17mai-fest på Emils dagis:) Tonvis av föräldrar, syskon, mormor&morfars osv samlades för att äta korv med bröd, äta kakor och dricka saft. Och såklart gå i tåget och sjunga tillsammans med orkester och hela köret. Mysig dag:)

Åh-usch. Ibland är det helt förfärligt att vara mamma. Som när man står och trixar med bilstolen medans lilleman leker med en bil på trappavsatsen upp till huset. Allt är frid och fröjd och vi gör oss klara för en liten biltur. Plötsligt händer det som inte får hända, och Emil tar ett steg bakåt - rätt ut i luften och ramlar baklänges rätt ner och träffar huvudet mitt på stenkanten som går runt gräsmatten.

Det går ett par sekunder, kanske fem, av fullständig tystnad. Sen kommer det. Gråten som aldrig vill ta slut. Hjärtskärande skrik. Blod som rinner från bakhuvudet och kletar ner hela håret. Plötsligt fick vår lilla utflyckt en klar vänding och ny destination: akuten.

På sjukhuset blev vi åtminstone väl ompysslade av både sjuksköterska och läkare. De rakade av en massa av hans hår, tvättade och rengjorde och konstaterade att det såg värre ut än det var och inte behövde sys. Istället fick han lite lim i hålet och vi fick åka hem igen:) Slutet gott allting gott!
(men obehaglig var det. tusen gånger om.)

Älskade skatt; skulle önska att jag kunde skydda dig mot allt ont!

Lördagkväll. Storeman är på fotbollskväll, lilleman har somnat för natten och jag har en ostbågepåse som skriker efter att få öppnas. Ibland är livet helt enkelt på topp! (obs: livet är väldigt mycket på topp när både kärleken och sonen är här också men min ensamtid är bara min och den njuter jag av till max!)

Nästan hela dagen idag har spenderats i Oslo, när vi irrade runt i landets mest kaotiska trafikupplägg och fick till allt från köpcenter, till bilhandel och "svensk" pizza! När vi kom hem så fick Dan plötsligt väldigt bråttom iväg till middag och något som minst sagt verkade vara årets viktigaste fotbollsmatch (som enligt mina observationer inte riktigt verkar gå som önskat...). Jag och Emil har badat skumbad, blåst såpbubblor i mängder, lekt i solen på balkongen och haft långnattning. Mys!

Inledde lördagsmorgonen med en liten försenad 1½-års-present. Här hemma går det nästan till 100% i bilar nuförtiden, så vad vore den mer ultimata presenten om inte ett garage?
Förstår inte riktigt hur jag har lyckats få en biltokig son, men Dan är åtminstone nöjd och fyller huset med små metallbilar (?), och Emil klagar knappast...så jag får helt enkelt bara gilla läget! Kunde varit värre. Kunde definitivt varit värre.