När Emil var en månad så var vi ju hos en fotograf och tog en himlans massa bilder. Nu har tydligen den fotografen gått i konkurs och jag fick ett mail om att jag kunde få köpa en cd med alla bilder som togs den dagen i högupplöst och redigerat tillstånd, till ett starkt reduserat pris: 1.499.

Fick också en länk så att jag kunde titta på alla bilderna på internet, och åh-håhå vad frestande. Visserligen blandat med en massa gulli-gull bilder på mig och Jonny och det känns ju kanske inte som prio 1 att hänga på väggen just nu, men en eller två bebis-Emil kunde jag absolut tänkt mig!


 
 

Under min katastrofalt undernärda bloggperiod hände stora saker i Emils och vårat liv; dagisstart. Tänkte att jag borde få ner några rader om det både för att tillfredställa de som undrar och för att bevara inför framtiden.

Tisdag 13 mars var det alltså dags. Sent kvällen innan hade vi anlänt från en långresa till Malmö och var egentligen allmänt halvtrötta när klockan ringde. Dan hade tagit ett par extra dagars semester från jobbet för att kunna vara med Emils första dagar och när vi tumlat och stressat runt i en halv evighet så var vi slutligen påväg. Men så finns det ju faktiskt någonting som kallas den akademiska kvarten, och det vore ju knappast första gången jag bortförklarar min tidsoptimism med den..

De första dagarna gick jättebra förutom en liten minimal detalj: när vi skulle pröva att gå därifrån. Inte populärt. Ens för fem öre. Men i övrigt älskade han att vara där och kom varje morgon springandes in i sovrummet och la sina skor på sängen, innan vi ens hunnit öppna ögonen, och ville komma iväg fortast möjligt.

Nu fyller han snart en månad som dagispojke och de dramatiska lämningarna när han gråter till jordens undergång och jag går och snyftar hela vägen hem är sedan länge förbi. Nu springer han glatt in, ger mig en kram, vinkar och börja leka. Enligt personalen har han blivit trygg och varm i kläderna som bara den. (De har så fina sätt att uttryka saker på.)

Är så glad att jag tog beslutet att låta honom börja tidigare än tänkt!

Imorse ringde de från ett litet mysigt dagis här i närheten som jag sökt plats hos. Emils har fått plats från 12 mars. Åh. Kan inte förstå att min lilla bebis redan växt upp och blivit ett litet barn redo för dagis-världen. Men det är han. Det är just därför jag beslöt mig för att ändra min orginalplan om att vänta tills augusti. Han behöver detta. Han behöver aktiveras, socialiseras, få rutin och struktur - och inte minst andra barn att leka med. Så det skriker om det.

Snart ger vi oss in i en ny fas i livet. Hämtningar och lämningar, packa utflyktsmatsäck, märka hundratals klädesplagg med namn och telefonnummer och kanske en runda vattkoppor ligger rätt runt hörnet?
Åh, jag är så nervös, men samtidigt så exalterad!

Stackars liten! Ibland kan det vara svårt att hålla sig vaken helt till middags-vilan klockan ett..

Japp. Då har det alltså hänt. Min son har fyllt ett och det där "första året" som alla snackar om är därmed förbi. (visserligen skedde detta för två veckor sen, bara som en liten detalj..). 

Vart tog det lilla foster som vi nyss och låg grät av lycka över att vi upptäckt flyttat in i magen vägen? Vart tog det lilla spädbarn som man var tvungen att hålla så försiktigt, så försiktigt bakom nacken vägen? Eller den lilla bebis som vi ägnade timmar åt att försöka locka fram första skrattet, rullningen och krypsteget ifrån?

Och vem är den lilla filuren som spatserar runt här hemma med åsikter och vilja av stål. Som äter vuxenmat och lägger rätt pusselbit på rätt plats, och rätt kloss i rätt hål.

Läskigt, skrämmande - men alldeles underbart!