Godmorgon! :D Idag är det äntligen dagen som jag inte kunnat sluta tänka på. Som jag har fört små nedräkningar till i min kalender. Som gjorde förra veckans väntan alldeles olidlig. Idag ska vi äntligen äntligen äntligen på ultraljud igen och (förhoppningsvis!!) få veta könet. Herregud.

Fem timmar kvar.

Visserligen så är vi båda minst 98% inställda på att det blir en pojke. Det bara känns så. Garanterat. Att höra ordet "flicka" skulle utlösa ungefär samma chock som om det helt plötsligt någonstans ifrån hade trollats fram en tvilling. Men ÅH vad det ska bli spännande. <3

OCH NÄSTAN ÄNNU BÄTTRE: igår lyckades Jonny känna sparkarna... från utsidan. Bebisen sparkar numera genom magen alltså. Gud, det har gått fort nu. I tisdags kände JAG de första rörelserna. Men det var då rakt inte några sparkar vi pratade om. Bara rörelser. Nu är det klart och tydligt sparkar. Eller buffar åtminstone. Känns så himla magiskt. Händer detta verkligen? Mig? Oss?

Om åtta dagar har halva tiden gått. Galet.