Äntligen har vi fått svaret på varför Emil varit ledsen och otillfredställd de senaste dagarna. Idag kände jag för allra första gången något vasst i underkäken på honom: EN TAND (eller ja, en påbörjan till en åtminstone)!!! 
Han grät och grät och grät i bilen och när vi väl insett anledning så svängde vi snabbt som attan in på apoteket och köpte smärtlindring till tandköttet - som hjälpte!

Stora killen med tänder och allt! :)