Nu har jag precis nattat Emil - i sänkt säng för första gången. Det känns inte alls långt borta att han börjar resa sig upp, och vi vågar inte längre ha på vårt samvete att han helt plötsligt en natt ramlar över kanten bara för att vi varit för lata för att sänka botten.

Det negativa är däremot att han inte längre kan se oss från sängen när han vaknar. Innan har vi legat i jämnhöjd med varandra, och nu är han helt plötsligt nästan helt nere på golvet. Men det är lika bra att vänja sig. Om inte allt för länge är det dags för honom att flytta in på sitt egna rum. (hjälp)