Alltså var är felet på telefonförsäljare? I Norge har vi knappt råkat ut för någon (om vi bortser från de dussintals undersöknings-snubbar som ringer tre gånger i veckan och bara vill ställa några snabba frågor, som helst plötsligt visar sig ta trekvart - minst) men en av de första dagarna i Malmö ringde det två stycken.

Första gången svarade min syster, och telefonförsäljaren frågade efter min mamma som satt brevid och vinkade ivrigt någonting som på ett märkligt teckenspråk skulle kunna tydas som "nej, nej, nej, jag är inte hemma". Min syster skrattade till och svarade att hon tyvärr inte var hemma varpå telefonförsäljaren säger: nähä, så varför skrattar du då?
- URSÄKTA, MEN VAD HAR DU MED DET ATT GÖRA!??!?!

Andra gången svarade jag och förklarade för säljaren (som alltså inte var samma som nr. 1) att min mamma var och handlade vilket dessutom var alldeles, alldeles sant. "Jasså? Såhär sent på kvällen?", svarar säljaren skeptiskt.
- URSÄKTA, MEN VAD HAR DU MED DET ATT GÖRA!??!?!

Alltså, ursäkta (igen), men sen när har telefonförsäljare rätt att ifrågasätta sånt?
Är egentligen lite imponerad över att de ens orkar bry sig.