Helt & fullt sant: imorse ringde  klockan (læs: 500decibels-terrorlarmet) 05.45. Sinnessjukt klockslag. Speciellt før mig och Emil som vant oss till att morgonen startar først 10-10.30 (førlåt, ville bara skryta om det en gång till. snart kanske han går in i en katastrof-sømn-period igen och då ska jag banne mig minnas denna tiden!). Men efter att tre personer bøkat runt i næra en timme med tandborstning, klædletande och fått sig en macka i handen så var vi allihopa på plats i bilen med destination: luciatåg på dagiset som jag (/vi) jobbade på førut!

Emil satt med stora øgon och tittade på alla vitklædda sjungande figurer (okejdå, han kanske førsøkte sjunga/babbla med lite också) och blev førstås helt lyrisk nær han blev førsedd med både lussebulle och saft efteråt - lyxmorgon!

Nu springer han runt med ett knæckebrød i handen och jag undrar om det någonsin kommer sluta regna. Vad hænde med vintern? Øver hælften av luckorna ær redan øppnade. Regn?

"varje gång du tar på mig så kænner jag mig som den lyckligaste mannen på jorden"