Förresten så kom vi faktiskt iväg på dagis-besöket igår (och det var inte alls så läskigt som jag förutspått). Åå, jag blev jättekluven. Hon (som dessutom också var svensk!) berättade så himla fint om allt mysigt de gör inne på småbarnsavdelningen och hur allt det pedagogiska är upplagt, att de bara var elva barn och gav mig en månadsplanering där man kunde se vad de skulle göra dag för dag.

Då slog det mig: Emil kommer ju aldrig ens gå på småbarnsavdelningen om vi väntar tills han är två. Han kommer kastas rätt in bland de stora stök-barnen. Hjälp. Vill fortfarande inte att han ska börja när han är ett och kanske varken kan gå, äta själv eller ens kommunicera fram ett nej. Men, kanske ett&etthalvt då? Hm. Får fundera på det.

Dessutom så vimlar det av dagis här i närheten. Så vi har ju en del att välja mellan.

Svensedammen Barnehage