De senaste veckorna har det varit helt omöjligt med Emil och vagnen och det slutar alltid med att jag får bära Emil i ena armen, och försöker styra vagnen genom snödrivorna med den andra - helt hopplöst!
   Så jag googlade runt lite på när man som tidigast kunde börja med sittdelen till vagnen och upptäckte att vi var LÅNGT ifrån ensamna om att ha en fyra-månaders som vägrar ligga ensam i liggvagnen, och att många verkade byta just i den åldern.

Så, alltså: imorse klättrade vi upp på vinden i jakt på sittdelen som var undanstoppad där någonstans, och sedan gav vi oss ut på promenad till butiken. Och vilken skillnad; plötsligt kunde han vara med och se allting som hände runt honom och dessutom kommunicera oss hela tiden!! Plötsligt var det spännande att åka vagn! (förutom det lilla missödet att vi glömde nappen hemma, och fick springa hem & hämta när vi kommit halvvägs. ojdå.)

Klart det har varit dödstråkigt för honom att ligga alldeles ensam i en vagn och glo upp i taket!