Ah. Emil verkade ha förståelse för sin trötta mor imorse och unnade oss en riktig sovmorgon. Perfekt timing där! Vid elva masade vi oss tillslut upp och fixade frukost i soffan till melodifestivalsreprisen.

Fick världens nostalgi när Anders Johansson (okej, ursäkta: Fernette?) helt plötsligt från ingenstans dök upp med ett bidrag. Kom att tänka på att om det inte varit för honom så hade faktiskt Emil inte ens funnits.
För då:

1. Hade jag inte varit en pinsam tok-förälskad 13åring vars hela liv kretsade kring denne man.
2. Och då hade jag aldrig träffat Linnéa, som drabbats av samma..fenomen?
3. Hade jag inte träffat Linnéa så hade jag garanterat aldrig flyttat till Stockholm som 17åring.
4. Och heller inte gått på Annikas fest, och därmed aldrig träffat Jonny.

Älskar att sitta och bygga upp såna "om inte"-listor. Det är helt otroligt vad många tillfälligheter som ligger bakom varje sak som händer. Nästan läskigt. Vad kommer de beslut jag tar imorgon ha för påverkan på resten av mitt liv? På min omgivnings?

Kanske inget. Kanske något radikalt.

Anders Johansson - min första, största (och enda) kändisförälskelse.
Jag och Linnéa var 100%igt övertygade om att vi aldrig skulle sluta älska honom.
Visst skulle vi älska våra framtida män, men de måste ju ha förståelse för att de aldrig skulle komma på en förstaplats. (herregud!!!)