Idag har Emil haft tjejbesök. Sara kom nämligen förbi med Julia en liten stund och de små fick busa runt lite tillsammans. Även om jag verkligen tror att de tycker mycket om varandra så har de samtidigt så fullt upp med att utforska hela världen (eller okejdå, men vardagsrummet åtminstone) att de inte riktigt har tid för varandra. De stöter in i varandra lite då & då, och klappar lite på den andra eller stjäl en leksak, men sen är det snabbt vidare på nya äventyr.

Det är åtminstone superkul att se hur de utvecklas. Första gången de sågs låg de och ålade några milimeter lite tafatt och skrek såfort de kom i närheten av varandra. Nu traskar Emil runt med sin gåstol med världens titta-på-mig-leende (stoltare än tuppen är han!), och Julia kryper hit och dit och säger mamma & pappa. Tänk att snart är de inte ens små bebisar längre. Snart är de små barn. Sen blir de stora barn. Tonåringar. Och så flyttar de hemifrån. Hjälp!