Halv två inatt (när jag fortfarande inte hade lyckats somna, exalterad som ett litet barn dagen före julafton) rullade äntligen bilen in på parkeringsplatsen. Emil hade knappt ens vaknat till, utan somnat om som en sten när han kom över i sin säng - och jag fick därför aldrig möjligheten att hälsa på honom. Vilket nog egentligen var positivt för annars hade vi nog båda två fortfarande varit klarvakna.

Hursomhelst så hann klockan bli både två och halvtre innan jag tillslut lyckades somna, och 04.45 ringde väckarklockan. Inte så väldans lycklig var jag... Men i eftermiddag är det sommarfest på jobbet, ifall det slutar regna (!), och det ska åtminstone bli mysigt!