Emil har den senaste tiden kommit in i något som jag åtminstone hoppas bara är en sämre fas. Han är svårare att lägga, vaknar alldeles för tidigt, och det är inte heller helt ovanligt att han vaknar för ett nattmål - vilket han inte gjort sedan han var 5-6 veckor.
  Den enda mat han accepterar är gröt. Alla typer burkmat/hemmalagad mat vägrar han, och får kvälningar. Även de sorter han älskade för bara någon vecka sen. Ersättning kan man få i honom litegrann, men oftast lämnar han nästan hela flaskan. Han kan ju inte leva på gröt, stackaren. :(

Dessutom så har han blivit löjligt mammig, vilket han inte varit förut. För några dagar sedan satt han och myste i vardagsrummet med sin mormor och hade det jättebra när jag kommer upp från trappan. Såfort han får syn på mig börjar han gnälla och sen är deras stund förstörd. Och så har det fortsatt. Jättejobbigt och jag får så dåligt samvete när han vägrar alla andra, inklusive sin pappa, men blir lugn hos mig.

Får hoppas att allt snart ordnar upp sig! Kanske bara är en bieffekt av börja-sova-i-egen-säng-förändringen, och eftervärkar från magsjukan han fick i lördags på dopet. (vilken förövrigt smittade 90% av min familj)