Jag brukade alltid tycka att det var så förbannat orättvist att det är tjejerna som måste genomgå en hel graviditet, förvandlas till en ko och och sen dessutom; det värsta av allt - förlossningen. Hu, hu, hu. Killar har det allt bra som slipper allt sånt. Fast å andra sidan så kunde det ju faktiskt vara ganska så mysigt att vara gravid, det hade jag en svag aning om även då.

Minns att jag satt på en uteservering med Madeleine och Frida. Madeleine nämnde att förlossningen var ju ingenting, men hon skulle aldrig, ALDRIG mer vara gravid! Tyckte att hon var helknäpp. Jag var nygravid och det med att vara gravid, ja DET var ju solklart det bästa i hela världen. Magen hade fått en rund, gullig form och vilken dag som helst kunde jag förvänta mig de första sparkarna. Men förlossningen. Hjälp, hjälp och åter hjälp.

Nu, med facit i hand så kan jag säga att: ja, det var fantastiskt mysigt att vara gravid (men också ganska så jobbigt i slutet) MEN jag hade aldrig och då menar jag verkligen ALDRIG velat vara utan förlossningen. Nu, snart fem månader efter kan jag äntligen börja säga att jag verkligen längtar tills nästa gång.
   Visst, det gjorde lite ont men det är utan tvekan den mest fantastiska, coolaste upplevelsen jag någonsin haft. Det går inte ens att beskriva hur häftigt det är! Helt otroligt. (att sys efteråt var däremot något av det mest obehagliga jag varit med om och mycket, mycket värre)

Tycker tvärtom synd om killarna som aldrig får vara med om detta. Livets mirakel.