Ja, minst tvåtusen saker som kunde gå fel. Och även om kanske inte allt gjorde det så var det helt klart inte smärtfritt heller. Dagen började TIDIGT med att Jonny sprang upp och spydde. Några timmar senare var det Emils tur. Och så fortsatte det hela dagen.
   Tack & lov för att vi hann duka på fredagskvällen för annars vet jag sannerligen inte vad som hade hänt. Båda killarna låg helt utslagna under hela förmiddagen medans vi andra fick stressa runt som galningar för att få allt klart i tid.

Detta ledde till att Jonny inte klarade av att stå med framme i kyrkan. Och Emil sov bort hela dopfikan, förutom några få uppvaknanden då han var supergnällig och absolut inte ville vara social med de stackars gästerna som åkt långt för att få se honom.

Men trots allt så hade jag en jättebra dag! Alla gäster kom (förutom Robban som missat vilken dag det var, klant!) och Emil fick fantastiska och genomtänka presenter. Kakorna och drickan räckte (och blev över i mängder) och efteråt hade vi en mysig middag här hemma där min och Jonnys familj för första gången fick bekanta sig lite med varandra!

Dagens bästa var när vår solist, som även är en av mina närmaste vänner, överraskade med en extra, egenskriven till Emil tillägnad låt som avslutade dopakten. Allt mitt smink förstördes och inte ens prästens ögon var torra efteråt!!! Tack, tack, tack.

Bilder kommer.