Efter jobbet idag blev jag upphämtad av Jonny (och Emil, som jag saknat sönder i massvis). Sen åkte vi till gymmet och jag låste upp mitt pausade medlemskap. NUUU är det banne mig dags! Vi tänkte premiärtesta barnpassningen de erbjuder på gymmet, bara för att se hur det funkar.

Först gick allt jättebra. Emil var på världens humör och blev stormförtjust i tjejen som jobbade där, och de andra barnen. Jättemärklig känsla dock att bara gå och lämna honom. Hos främmande! Men när vi gick förbi glasfönstret påvägen tillbaka så hoppade han glatt omkring i armarna på de äldre barnen och verkade ha det hur bra som helst.

Men sen gick det inte många minuter innan ett av barnen kom ut för att hämta mig. Då hade Emil suttit nöjd och glad på golvet och lekt, när han plötsligt börjat titta omkring sig och insett att mamma & pappa var inte där - och blivit alldeles förtvivlad.

Ååhå. Stackars, stackars liten. (hönsmamma!) Så jag gick in och lekte lite tillsammans med honom - så han fick vänja sig vid stället och hans pappa fick träna klart.