För några dagar sen bestämde sig min tv-box helt plötsligt för att sluta fungera. Poff så var den borta. Men idag slog det mig:

Har jag rusat runt i fullkomlig panik över att missa en lång lista med serier jag följer?
Har jag knackat dörr hos grannarna med en chipspåse och bett om att få komma in och se kvällsfilmen?
Eller förgäves letat runt bland tekniker och personal för att hitta felet?

Nej, nej och nej. Jag har inte ens saknat den så pass att jag orkat ringa till bolaget och få det fixat. Säkert bara ett knapptryck eller något som ska till. Men varför? Jag ser verkligen a l d r i g på TV.
Film - javisst. DVD-boxar - absolut. TV-program - nepp.

Passande nog satt jag idag också och tittade på senaste räkningen från mitt box-paket. Säger jag upp både den meningslösa TV-n och fasttelefonen (som jag egentligen bara använder för att prata med mamma med) så sparar jag 500kr/mnd. Det är himlans, himlans mycket pengar. Det är typ en klänning varannan vecka. Eller en väldans massa dvd-filmer, så jag fortfarande kan ligga i soffan. Eller 6 extra Malmöresor i året, så jag kan träffa mamma istället för bara babbla. Vilket man egentligen lika gärna kan göra på mobilen. Om man håller det lite kortare.

Definitivt värt att fundera på!