Nu har jag nattat en liten trött, varm pojke som hostar tills han spyr och vars näsa aldrig verkar sluta rinna. Tycker så oändligt synd om honom och alla rutiner som någongång varit ens i närheten av existera är 100% strykna ur boken. Han sover när han vill och vart han vill. Får nappen mest hela tiden. Han äter det han vill. Om han vill. När han vill. Vart han vill. Är egentligen bara glad om jag ens får i honom något.

Men nu sover han åtminstone och ikväll är faktiskt första kvällen på evigheter, eller åtminstone flera veckor, som jag är alldeles ensam (men det kanske jag berättar mer om en annan gång). Jag är en person som är i stort behov av lite ensamtid då & då så detta ska endast bli tokigt mysigt. Nej, nu ska jag lägga en ansiktsmask, tappa upp ett fotbad, öppna en påse ostbågar och se på tjejfilm.
Njuter redan!