Igår kom Gabbi äntligen på besök igen för den perfekta kombinationen: taco & vin. Hurra! När jag tryckte ihop min första så bad jag en liten bön till gud om att jag inte skule bli mätt för fort och åtminstone orka smaka på en andra. En halvtimme senare hade vi smällt i oss alla åtta tacobröden och skrapat skålarna tomma. Varför kan jag inte alltid ha den aptiten? (kanske himla tur i och för sig, eftersom jag inte är sådär väldans sugen på att väga tresiffrigt..).

Hursomhelst så var det otroligt mysigt och jag saknar alltid Gabbi när hon inte är här. Men ikväll är det take-away och tv-series-maraton nergosad i soffan som står på schemat; och herregud vad fint det ska bli. Livet är mysigt!