Idag är jag trött. Trött, trött, trött. Trött så jag inte vet vad jag heter. Men så är det när man inte ens kommit igenom middagen än vid halvtvå på natten. Och Emil bestämmer sig för 05.58 är en vettig tid att starta dagen på; hans personliga rekord. Såklart!

Trött så jag inte har orkat hitta på någon rolig aktivitet till Emil idag. Trött så att jag glömde tina hans mat så jag fick ge honom stekt frys-pytt-i-panna till middag. Är man en dålig mamma då? Härmed lovar och svär jag att jag ska ta igen allt under veckan. Imorgon ska jag vara en dubbelt så bra mamma. Minst.

Men jag kan åtminstone säga att jag älskar honom från botten till toppen. Och åh, vad han blivit duktig på att stå. Han står och står - mest hela tiden! Och ibland tar han ett-två eller tre små pyttesteg innan han faller ner på rumpan. Min son!