Under min katastrofalt undernärda bloggperiod hände stora saker i Emils och vårat liv; dagisstart. Tänkte att jag borde få ner några rader om det både för att tillfredställa de som undrar och för att bevara inför framtiden.

Tisdag 13 mars var det alltså dags. Sent kvällen innan hade vi anlänt från en långresa till Malmö och var egentligen allmänt halvtrötta när klockan ringde. Dan hade tagit ett par extra dagars semester från jobbet för att kunna vara med Emils första dagar och när vi tumlat och stressat runt i en halv evighet så var vi slutligen påväg. Men så finns det ju faktiskt någonting som kallas den akademiska kvarten, och det vore ju knappast första gången jag bortförklarar min tidsoptimism med den..

De första dagarna gick jättebra förutom en liten minimal detalj: när vi skulle pröva att gå därifrån. Inte populärt. Ens för fem öre. Men i övrigt älskade han att vara där och kom varje morgon springandes in i sovrummet och la sina skor på sängen, innan vi ens hunnit öppna ögonen, och ville komma iväg fortast möjligt.

Nu fyller han snart en månad som dagispojke och de dramatiska lämningarna när han gråter till jordens undergång och jag går och snyftar hela vägen hem är sedan länge förbi. Nu springer han glatt in, ger mig en kram, vinkar och börja leka. Enligt personalen har han blivit trygg och varm i kläderna som bara den. (De har så fina sätt att uttryka saker på.)

Är så glad att jag tog beslutet att låta honom börja tidigare än tänkt!