Ville bara säga att jag saknar min fantastiska man som dragit till skogs över helgen (även om jag inte är det minsta avundsjuk på ministuga utan el, och ute-toa...). Himlans tur att jag har Emil och med hans andetag blir det lite mindre läskigt att sova ensam! Fast jag måste ju erkänna att jag hade en väldigt välbehövelig Aggi-kväll igår, och idag kommer Gabbs så det är egentligen inte SÅ synd om mig alltså.Men ändå; jag älskar min lilla familj och allra mest på topp är förstås livet när vi får vara tillsammans - alla tre!Här är förresten tidernas bästa födelsedagspresent. Mina fina!