Lämnade Emil ensam på ovanvåningen i några ynka sekunder igår. Helt plötsligt hörde jag världens BRAK, ungefär som om någon hade kastat kylskåpet ner för trappan. Får panik och rusar upp i tron om att Emil ligger halvt medvetslös eller ännu värre under någon bokhylla eller något som han haft ner. Men istället sitter han glatt och leker mitt på golvet. Började tro att jag hört i syne (?) tills jag kommer in i gästrummet och herregud; hela vägghyllan som Jonny skruvade upp i höstas hade rasat ner - över datorn, över skrivaren, över min systemkamera, över högtalarna och rätt genom bordet.

Kom-ihåg-lista till mig själv: Låt aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig igen Jonny röra någonting som har med händighet att göra. Jag vet att jag skrivit flera inlägg om det förr (exempel: http://nolltretjugo.blogg.se/2011/february/efterlyser-handig-man.html), men jag lär mig tydligen aldrig. Nu senast var det barnsäkringarna som jag bett honom att skruva upp i flera månaders tid. När han tillslut börjar så är det fel på borren, fel på skrivmejslarna, fel på skruvarna, barnsäkringarna, hyllan, huset och precis allting förutom honom. Gjorde ett försök själv när han åkte och tränade och visst var det lite småtrixigt, men har man bara mer tålamod än en treåring dagen före julafton så var det faktiskt inte så himla svårt!