Den där fasen jag skrev för ett tag sedan verkar ha varit just en fas! Och en kort sådan. Sedan någon vecka tillbaka är han helt som vanligt igen, förutom att han fortfarande är lite kinkig med mat-burkarna. Men vi tar det lite lugnt med dem! Nu när vi dessutom infört mackor på menyn - som han älskar - så är det verkligen ingen anledning att stressa. Är helt övertygad om att det kommer!

Såhär ser en ganska så vanlig mat-dag ut här hemma nu:
(tiderna är ganska flexibla beroende på hans sömn)

08.00: Vaknar och får 200ml ersättning.
12.00: Gröt + macka och vatten.
15.00: 200ml ersättning.
18.00: Middag/gröt + fruktpuré och vatten.
21.00: 200ml ersättning. Somnar för natten.

 
Mys i soffan innan läggdags!

Emil verkar bli mer påverkad av vaccinet denna gången, men absolut inte något oroväckande mycket. I perioder av eftermiddagen har han varit lite smågnällig och känts varm - utan att ha någon jättetemp - men mestadels av tiden har han legat helt utslagen i soffan och gosat med mig! 
  
Visst är det mysigt när han för en gångs skull vill ligga still och kramas hur länge som helst, men jag saknar ändå min vanliga aktiva kille som blir rastlös efter 30sekunders stillaliggande.
Nu har han precis somnat för natten så vi får väl helt enkelt hoppas att han är pigg och glad när han vaknar igen!

Först & främst måste jag ju bara säga att vi är sensationelt bra på att gissa! Han vägde 8250g - alltså precis mitt emellan våra två gissningar! Sen har han även rundat 70-strecket på längden, vilket betyder att han snart är 20cm längre än sin födelselängd. Det är ju inte klokt!!!

Emil var super-fachinerad av de andra bebisarna och älskade att ligga och prata med, klappa på och sno deras leksaker från dem. Han var i fullkomlig extas och försökte tillochmed rycka nappen ur munnen från dem. Han skulle ha allt.
 
Tyvärr så kom vi också till det oundvikliga: vaccinationen. Usch. Det var minst lika hemskt som första gången. Han satt i mitt knä och log och babblade med hälsosyster och tyckte att han träffat på världens snällaste dam när hon plötsligt sticker honom med en lång nål i rakt in i benet, inte bara en utan två gånger (!!!). Sen tog tvärt deras vänskap slut. (igen)

Vikt: 8250 gram
Längd: 70,2 cm
Huvudomkrets: 43,8 cm

Att sitta är något vi övar mycket på hemma nuförtiden! Det är så roligt att se hur han blir bättre och bättre för varje dag. Tror verkligen inte det är länge kvar nu innan han är riktigt stadig.

Om ett par timmar kommer Madeleine och hennes pojkvän, och Sebastian hit. Ska blir så roligt! Madeleiene träffar jag ju lite då & då, med Sebastian har jag faktiskt inte sett sedan hans ettårs-kalas - i september! Han måste ha växt hur mycket som helst! Kul att se hur de små reagerar på varandra också.

I över en månads tid har det stått helt still i Emils ta-sig-fram-på-golvet-utveckling, men NU verkar det äntligen lossna! Han fixar fortfarande inte att åla rakt framåt men inom loppet av någon ynka minut tar han sig ändå från ena änden av rummet till den andra, genom att ..hmm, hur ska man förklara det, slalom-åla sig fram. 
Så otroligt underhållande att se på!!

Plötsligt blev vi väldigt stressade att ta oss ut och köpa grindar till trappen. Har ställt en resväska i vägen för tillfället, men det känns ju som en ytterst tillfällig lösning. Dessutom kommer garanterat Jonny braka rätt in i den när han kommer hem från jobbet om några minuter, klant som han är.

Tänk vad mycket som händer, och tänk vad fort det går!

Emil har den senaste tiden kommit in i något som jag åtminstone hoppas bara är en sämre fas. Han är svårare att lägga, vaknar alldeles för tidigt, och det är inte heller helt ovanligt att han vaknar för ett nattmål - vilket han inte gjort sedan han var 5-6 veckor.
  Den enda mat han accepterar är gröt. Alla typer burkmat/hemmalagad mat vägrar han, och får kvälningar. Även de sorter han älskade för bara någon vecka sen. Ersättning kan man få i honom litegrann, men oftast lämnar han nästan hela flaskan. Han kan ju inte leva på gröt, stackaren. :(

Dessutom så har han blivit löjligt mammig, vilket han inte varit förut. För några dagar sedan satt han och myste i vardagsrummet med sin mormor och hade det jättebra när jag kommer upp från trappan. Såfort han får syn på mig börjar han gnälla och sen är deras stund förstörd. Och så har det fortsatt. Jättejobbigt och jag får så dåligt samvete när han vägrar alla andra, inklusive sin pappa, men blir lugn hos mig.

Får hoppas att allt snart ordnar upp sig! Kanske bara är en bieffekt av börja-sova-i-egen-säng-förändringen, och eftervärkar från magsjukan han fick i lördags på dopet. (vilken förövrigt smittade 90% av min familj) 

Ja, minst tvåtusen saker som kunde gå fel. Och även om kanske inte allt gjorde det så var det helt klart inte smärtfritt heller. Dagen började TIDIGT med att Jonny sprang upp och spydde. Några timmar senare var det Emils tur. Och så fortsatte det hela dagen.
   Tack & lov för att vi hann duka på fredagskvällen för annars vet jag sannerligen inte vad som hade hänt. Båda killarna låg helt utslagna under hela förmiddagen medans vi andra fick stressa runt som galningar för att få allt klart i tid.

Detta ledde till att Jonny inte klarade av att stå med framme i kyrkan. Och Emil sov bort hela dopfikan, förutom några få uppvaknanden då han var supergnällig och absolut inte ville vara social med de stackars gästerna som åkt långt för att få se honom.

Men trots allt så hade jag en jättebra dag! Alla gäster kom (förutom Robban som missat vilken dag det var, klant!) och Emil fick fantastiska och genomtänka presenter. Kakorna och drickan räckte (och blev över i mängder) och efteråt hade vi en mysig middag här hemma där min och Jonnys familj för första gången fick bekanta sig lite med varandra!

Dagens bästa var när vår solist, som även är en av mina närmaste vänner, överraskade med en extra, egenskriven till Emil tillägnad låt som avslutade dopakten. Allt mitt smink förstördes och inte ens prästens ögon var torra efteråt!!! Tack, tack, tack.

Bilder kommer.

Idag fyller Emil 5 månader. <3 

Natten gick jättebra! Emil sov utan att vakna fram tills sju-någonting imorse. Kanske inte direkt något sömnrekord med tanke på att brukar sova ett par timmar till - men jag är helnöjd! Efter lite mat kunde han dessutom somna om igen. Och sen är det ju inte helt fel att bli omhållen av sin pojkvän på natten för en gångs skull. Var inte igår det!! :)

Idag ska vi in till centrum och en tur ut till IKEA. Förhoppningsvis kan vi börja handla lite till dopet. För nu är det bara en vecka kvar! Ska bli så himla roligt.
   Nej, nu är det dags för lite frukost!

Vi har en lite halvläskig plan idag faktiskt: vi ska möjligtvis plocka in Emils säng i vårt rum och testa att lägga honom där inatt! Känns både spännande, nervös, bra och tveksamt. Såklart att det är bra om han lär sig att sova i sin säng, istället för mellan oss. Klart det blir mysigt om vi får sova nära varandra på nätterna igen. Men samtidigt; är vi redo för detta? Är Emil?

Nåja, vi kan ju åtminstone göra ett försök! Det betyder isåfall att han har haft sin sista natt hos oss nu. (det vill säga om allt går som smort och han älskar att sova i sin säng, vilket kanske inte är troligast i världen efter fem månader hos oss!)

 

 
Lilleman, tänk att du en dag ska lämna oss! :(

Idag fick Emil för första gången smaka min hemmalagade morotspuré. Hitills har jag inte varit mer avancerad än att jag gett honom de färdiga burkarna från butiken. Men det ska det bli ändring på. Billigare, nyttigare OCH hans självklara favorit av allt gott han hitills smakat på.
   Han kastade sig framåt i stolen, högg efter maten och flåsade som en hund i väntan på nästa sked.

Såklart mammas mat är bäst! (hoppas verkligen han tycker det om 15 år också..)

Han har förresten fått den dåliga ovanan att han vänder sig till mage på natten nu också, och han blir rejält sur när han vaknar och ingenting ser ut som det brukar. 
   Igårkväll hittade vi honom på mage, snurrad så han låg med fötterna under min kudde och händerna under Jonnys. Tokunge.

Nu har alla Emils gudmödrar tackat ja. Det blir:

1. Camilla, Jonnys syster och alltså Emils faster.

"Åhh!! Kollade just brevlådan och såg att jag fått brev från Norge. Öppnade det och fick genast glädjetårar! Åhh, vilken ära! Åhh jag är så glad att jag inte vet var jag ska ta vägen! Svävar bland moln! Söta söta emil! Nu kommer jag inte bara vara super faster, nu kommer jag även vara din super gudmor!! <3"

2. Sara, Jonnys syster och alltså Emils faster.


3. Annie, min syster och alltså Emils moster.

"Nu har jag fått brevet jag också :D ( eftersom det inte står något namn så antar jag att det är Emil som frågar för jag känner inga andra barn i Norge som ska döpas ;D ) men JA JA JA JA(!!!!!!!) klart jag vill vara en av hans gudmödrar! :D :D"

Igårkväll lämnade vi av min syster vid bussen till Malmö, så idag är det bara jag och Emil hemma och dagens plan är: Mysa sönder!!! Imorgon ska jag nämligen på Linnéa & Gabbis inflyttningsfest (ska bli så himla kul, jättemånga från malmö och stockholm som kommer, och det var evigheter sedan så många av mina bästa kompisar befann sig på samma plats samtidigt). Så idag får vi verkligen passa på! :)

Just nu ligger Emil och dansar och sjunger (? han har en massa små glädjeskrik för sig, åtminstone) till melodifestivalen-repris. De senaste dagarna har han äntligen lärt sig att vända sig från rygg till mage. Han kämpar och frustar men TILLSLUT tar han sig faktiskt över, och både jag och han blir stoltare än tuppen själv!
   Började nästan bli rädd för att han aldrig skulle fixa det, med tanke på att han så starkt ogillar att ligga ensam på rygg, så han får ju aldrig öva. Men jodå! Lilla uppmärksamhets-gris!