Borta bra men hemma bäst! Fylls alltid av ett litet lyckorus när jag kommer ner för lilla gatan och får syn på huset igen. Mitt lilla hem! Vi har haft jättefina dagar i Malmö och när man är där så känns det alltid som om livet är i en liten bubbla. Lite på paus! Men nu är vi tillbaka och redo att ta tag i allt! Resan hem gick bra, och Emil sov hela flygningen (hurra!).
  
Klant som jag är så gjorde jag en repris på förra gångens pinsamma bagagemiss. Då hade jag insett att barnmatsburkarna var några fantastiska kronor billigare i Sverige och bunkrat upp ett helt litet lager i väskan.
På flygplatsen informerade de om att jag (eller rättare sagt väskan) hade 5 kg:s övervikt och plötsligt blev inte de där burkarna så väldans billiga längre. Snarare alldeles svindyra!
Den här gången hade jag tryckt ner 2 kg marabou (jepp, 10 kakor!) i väskan eftersom de erbjudades ut på Malmborgs. Resultat: 250 kr i straffavgift för övervikt. Happ. Men jag fyndade åtminstone en liter Sambuca i taxfreen; så lite nöjd är jag trots allt!

En mycket, mycket trött liten Emil!

Alltså var är felet på telefonförsäljare? I Norge har vi knappt råkat ut för någon (om vi bortser från de dussintals undersöknings-snubbar som ringer tre gånger i veckan och bara vill ställa några snabba frågor, som helst plötsligt visar sig ta trekvart - minst) men en av de första dagarna i Malmö ringde det två stycken.

Första gången svarade min syster, och telefonförsäljaren frågade efter min mamma som satt brevid och vinkade ivrigt någonting som på ett märkligt teckenspråk skulle kunna tydas som "nej, nej, nej, jag är inte hemma". Min syster skrattade till och svarade att hon tyvärr inte var hemma varpå telefonförsäljaren säger: nähä, så varför skrattar du då?
- URSÄKTA, MEN VAD HAR DU MED DET ATT GÖRA!??!?!

Andra gången svarade jag och förklarade för säljaren (som alltså inte var samma som nr. 1) att min mamma var och handlade vilket dessutom var alldeles, alldeles sant. "Jasså? Såhär sent på kvällen?", svarar säljaren skeptiskt.
- URSÄKTA, MEN VAD HAR DU MED DET ATT GÖRA!??!?!

Alltså, ursäkta (igen), men sen när har telefonförsäljare rätt att ifrågasätta sånt?
Är egentligen lite imponerad över att de ens orkar bry sig.

Idag har vi äntligen varit och införskaffat inte en, men två nya bilbarnstolar till Emil. En som jag kan ha med mig tillbaka till Norge, och en som mina föräldrar kan ha i Malmö till när vi kommer på besök. Kändes minst sagt på tiden att byta ut babyskyddet som han tvingades sitta som en halvböjd banan i för att få plats. (okejdå, så illa var det kanske inte och det finns faktiskt de som har första stolen ännu längre. men ändå!)

Har tagit en liten välbehövlig bloggpaus de senaste dagarna och frågan är om jag inte kommer fortsätta med det under hela Sverigeresan.

Besöket hos familjemäklaren gick förresten som förväntat. Mäklaren var lite halvdålig på att dölja sina känslor över att Jonny tänkte sticka från Emil när han är så liten men det ledde åtminstone till att han höll med om att det var väldigt lämpligt att jag fick ensam vårdnad och Jonny fick obestämd umgängesform. 

Sen hade jag & Emil några jättemysiga dagar i Stockholm. Emil var på sitt första skansen-besök där han åt köttbullar och tittade på alla djuren. Vi träffade släkt, vänner och en liten bebis och Emil fick sova en natt hos sin farmor. Dessutom fick han en ny bästa kompis: Linnéas hund, som var det mest faschinerande han någonsin sett.

Nu är vi nere i Malmö och allt är toppen! Här myser vi med familj, vänner och en halvtokig fågel. Emil äter pyttipanna, sand och tyvärr lite igelkottsbajs(!). Tänderna bara ploppar ut ur munnen och han har nu 7 stycken! Igår kom det reklam från xxx lutz, som tagit över IKEAs gamla lokaler och nu ska jag utan tvekan möblera om hela huset efter deras katalog! (dvs om jag hittar ett par hundratusen på bussen ut dit).

Godmorgon! :D Nu slänger vi ner den sista packningen i väskan, kastar i oss en macka i farten och drar ett sista tag med plattången genom håret. Sen är det ut genom dörren som gäller. Idag ska vi nämligen med tåget till Stockholm. Emils första långtåg-resa. Spännande (och sjukligt nervöst. tänk om han gallskriker hela resan genom?).

Men först ska vi på möte hos en familjemäklare. Det är något man är tvungen till att göra i Norge för att få en seperationsbeviljning när man har barn. Vi ska diskutera vårdnad, umgänge och boplats för Emil - utifrån barnens bästa. Eftersom Jonny sticker från landet så har vi väl iofs inte så väldigt mycket att fundera över så jag räknar med att mötet går ganska snabbt och smärtfritt.

Sen har vi förstås frågan kring hur pass mycket Jonny tänker komma på besök. Själv påstår han "minst en gång i månaden och helst oftare". Pff. För det första så tror jag inte en sekund på det där, men visst: jag kan ge honom en chans till att få bevisa mig fel. Å andra sidan så har jag börjat fundera kring om jag verkligen vill att Emil ska ha en pappa som kommer och går lite som han känner för det? Som finns där ena dagen men är borta nästa gång han vaknar. Det känns lite som ska det va, så ska det. Antingen så är man pappa och då finns man där i både bra och dåligt, eller så är man inte pappa alls. Låter framtiden utvisa.

På sjukhuset. Emil 1 dag gammal!

Nu är det verkligen inte många dagar kvar innan Jonny flyttar! Imorgon åker vi dessutom till Sverige i två veckor och när vi kommer tillbaka så har han bara tre arbetsdagar kvar innan han åker. Känns riktigt skönt. Längtar tills jag & Emil får komma lite i ordning på egen hand.
Därför hade vi lite avslutningskväll/natt igår med ett antal flaskor vin, tv-spel och lite sådära. 
  
Det är Jonnys playstation och det är han som alltid spelar, men trots det så tror jag inte det finns ett enda spel som han någonsin vunnit över mig i. Komiskt nog! Ishockeyn var ett skämt, och jag fick närmast kämpa för att inte råka göra några mål av misstag för att han är så dålig förlorare. I bilspelet var vi lite jämnare men för varje glas vin som tömdes så befann sig bilarna allt mer på gräset, och allt mindre på banan. Idag är Jonny knappast i någon tipp-topp-form (tydligen så var det röda vinet gammalt, hmmm?) men vi har massa packning som måste göras och en liten Emil som vill underhållas - så det spelar ju inte all världens roll! :)

Något som är lite roligt med att vända upp och ner på varenda låda och skåp som måste sorteras och delas upp är att man plötsligt hittar en massa saker man inte sett på evigheter. Blev nästan lite nostalgisk när jag fann alla stavningslektioner som jag höll för Jonny förut. Jag satt och printade ut massvis med övningar och uppgifter jag hittade på nätet, och hittade på egna som jag varvade med "veckans ord" och guldstjärnor & kommentarer i anteckningsblock. Skrev mail till 20-30 lärare som jag hittade på ett lärarforum för att be om tips och råd, köpte dator-spel och googlade kvällskurser. På kvällarna låg jag och förklarade gång på gång hur kort & lång vokal fungerade. 

När vi träffades hade han den troligtvis värsta dyslexin jag någonsin stött på hos en vuxen människa. Varje sms från honom tog en kvart att läsa eftersom man fick gissa sig till över hälften av orden. Det var så kul att se hur han verkligen la ner själ och hjärta i att plugga in orden jag gett honom och hur han utvecklades vecka för vecka - och att mycket faktiskt hänger kvar än idag, även om han också tappat en hel del eftersom det var så längesedan.

Nej, nu vaknade Emil. Att sova en gång om dagen funkar fortfarande tipp-topp. Han är lite tröttare än vanligt på kvällen men sover fortfarande prick 13.00-14.30 på dagarna. Kanon!

 

Idag fyller Emil 10 månader! <3

  

Kände mig superrik (nåja, men lite halvrik åtminstone) när jag loggade in på mitt bankkonto igår och hittade alla pengarna efter bilförsäljningen. Övervägde i 30 sekunder om jag inte skulle hoppa på första bästa jorden-runt-resan och bara försvinna ut i världen i något år eller två. Men förnuftig som jag är (?) bestämde jag mig istället för att skicka iväg ett mail till vår bankrådgivare och be honom lösa billånet - som planerat. Och någon timme senare var jag inte fullt så rik längre. :(

Något som är lite roligt med att uppdatera relationsstatusen på facebook till singel är att det plötsligt börjar droppa in en massa mail och samtal från folk man inte hört av på år och dar. En av de lite komiska kom halvt otippat från en av Jonnys vänner. Han höll en lång utläggning om vilken idiot Jonny var som drog från mig, för han skulle aldrig, aldrig hitta någon finare tjej. För min del var det bara positivt att bli av med honom, för jag kunde ändå få precis vem jag ville och han hade aldrig förstått vad jag såg i Jonny. Själv hade han tyckt om mig sen första gången han såg mig, men inte gjort något av respekt för Jonny, vilket han nu ångrade. Det komiska i situationen är att bland det sista jag hörde från den killen var att han hatade mig och aldrig mer ville se mig. Och nu satt han och lovade från hjärtat att han kunde ta hand om mig och Emil. Hmmmmmm?? (har jag ens sagt att jag vill bli omhändertagen?)

Åh, stackars Emil. I flera dagar har han varit jättegnällig och kramig. Vill mest bara bli runtburen på och är kokhet i hela kroppen trots att han inte har feber. Lilla, lilla vän. Vet inte om det är tänderna som spökar fortfarande men nu är det nog inte långt kvar tills uppe-fram-tänderna syns. Håller alla tummar & tår!

Nu har vi förresten gått från två sovpass på dagen och ner till bara ett! Plötsligt blev det tusen gånger enklare att planera dagarna när jag vet att han alltid (nåja, men igår och förrgår åtminstone) sover mellan 13.00 och 14.30. Igår lös solen så Emil fick röja runt lite nere på lekplatsen. Under tiden passade jag på att få mig lite sol!

    

Hurra! Bilen är såld! Känns både bra och lite småsorligt på samma gång. Vår fina, fina bil! Minns när vi köpte den. (http://nolltretjugo.blogg.se/2010/february/familjebil-check.html) Då var jag nygravid och Jonny ville tvungetvis att vi skulle ha den säkraste bilen de hade. Kosta vad det kosta vill, ungefär. Stolt som tuppen var han och berättade för varenda försäljare om att han skulle bli pappa. Men hur som helst så känns det jätteskönt den äntligen är borta! Då har vi en sak mindre att bekymra oss över! :)

Precis som förutspått så blev fredagen mys&film-kväll med chips och god mat! I lördags åkte vi först in till stan så att Jonny fick klippa sig. Nu när vi inte är tillsammans längre så kan han ju gå runt med vilken frisyr han vill. Jag tycker killar ska ha mycket hår (på huvudet, och inget på kroppen!) medans Jonny gillar sitt korta hår med massa gelé som han hade när vi träffades. Som kompensation för att han låtit håret växa ut lite under vår tid tillsammans så har jag låtit bli att klippa lugg för hans skull. Frågan är alltså om det inte är dags för lite lugg igen? (något jag alltid tycker är än jättebra idé fram tills jag verkligen sitter där med min nya lugg och ångrar mig sönder och samman.)

På eftermiddagen åkte jag in till Oslo för en utekväll med Gabbi & Christer. Det gör egentligen ont i hjärtat att åka bort från Emil två helger i rad men jag tvingar mig själv att passa på eftersom jag snart knappt kommer ha någon möjlighet alls till att hitta på saker utan Emil.

På söndagen var vi alldeles löjligt produktiva! Vi sorterade och rensade ut alla prylar som Jonny ska ha med sig från förrådet, delade upp en massa saker och tog äntligen tag i projekt: vinden. Vinden har nu gått från oframkomlig kaos-röra till system och märka kartonger. Hipp-hurra!

Tycker att det är helt galet hur fort veckorna går! Idag är det fredag igen och eftersom sommaren verkar ha övergett oss (igen) så har vi haft en hemma-mys-dag, och jag tippar på att kvällen kommer gå i samma tecken. Kyckling Tikki Masala står på menyn, vilket är en favorit hos oss båda. :) Har varit sjukt dålig på att komma i säng i tid i det sista så idag unnade jag mig lite sömn medans Emil sov sin middagslur, från 10.00-12.30. Den möjligheten måste vara en av topp-tio-sakerna med att vara mammaledig! (förutom såklart att få spendera hela dagen med sitt barn)

Ikväll kommer också en som ska kolla på bilen. Hoppas och ber till alla gudar som finns (och lite till de som inte finns) att de köper den, men med tanke på att killen jobbar som biltestare så är inte optimismen uppe i flaggstången direkt. Hursomhelst så har jag nog svamlat klart om ointressantheter som middagsrätter och min sömn nu så... trevlig fredag! :D

 

Igår var jag och Sara med Emil och Julia på fotografering! Sist vi var i stan kom det fram några tjejer med presentkort på en dags fotografering och rabatt ifall man ville köpa bilder. De fixade hår & smink och allt - så himla lyxigt!!

När det äntligen var dags att gå in hade vi två trötta, rastlösa men leksugna bebisar som då rakt inte hade tänkt sitta still ens en sekund och titta in i någon kamera. De hade fullt upp med att utforska, busa runt och riva hela ljussättningen. (puh!) Fotografen tyckte däremot att detta nog var det roligaste han någonsin haft i studion och ägnade nästan mer tid åt att vrida sig av skratt än hålla kameran.

Det absolut sötaste jag någonsin varit med om hände precis när vi nästan var klara: EMIL PUSSADE JULIA. Han kröp fram mot henne, öppnade munnen nästan vidöppen (haha) och nuddade hennes mun, innan han vände och kröp tillbaka. Inte bara en gång, utan flera. Så himla galet otroligt sött! Tjejtjusaren! Julia å sin sida drog upp klänningen och visade upp sig för Emil, så intresset verkar vara ömsesidigt!

Lämnade Emil ensam på ovanvåningen i några ynka sekunder igår. Helt plötsligt hörde jag världens BRAK, ungefär som om någon hade kastat kylskåpet ner för trappan. Får panik och rusar upp i tron om att Emil ligger halvt medvetslös eller ännu värre under någon bokhylla eller något som han haft ner. Men istället sitter han glatt och leker mitt på golvet. Började tro att jag hört i syne (?) tills jag kommer in i gästrummet och herregud; hela vägghyllan som Jonny skruvade upp i höstas hade rasat ner - över datorn, över skrivaren, över min systemkamera, över högtalarna och rätt genom bordet.

Kom-ihåg-lista till mig själv: Låt aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig igen Jonny röra någonting som har med händighet att göra. Jag vet att jag skrivit flera inlägg om det förr (exempel: http://nolltretjugo.blogg.se/2011/february/efterlyser-handig-man.html), men jag lär mig tydligen aldrig. Nu senast var det barnsäkringarna som jag bett honom att skruva upp i flera månaders tid. När han tillslut börjar så är det fel på borren, fel på skrivmejslarna, fel på skruvarna, barnsäkringarna, hyllan, huset och precis allting förutom honom. Gjorde ett försök själv när han åkte och tränade och visst var det lite småtrixigt, men har man bara mer tålamod än en treåring dagen före julafton så var det faktiskt inte så himla svårt!

Igår började vi äntligen sorteringen av alla ting & tang som finns här hemma. Vi var upp på en stekhet vind och letade kartonger och jag måste bara säga att herregud vad man samlar på sig mycket skit. Tror Jonny börjar inse att det inte är fullt så bara-bara att ta alla sina saker och flytta. "Det är enklast att fly", sa han för några dagar sedan. Jotack.

Ska bli uppriktigt intressant att se hur han klarar sig på egen hand sen. Mannen har nollkommanoll stresstolerans och behöver hjälp med precis allt. Hur som helst så har jag sagt att jag gärna hjälper honom sålänge han trevlig, men om han tänker vara otrevlig och förbannad så kan han få fixa det själv. Detta ledde till att jag fick en myskväll med mig själv, telefonen och en påse ostbågar igår medans Jonny grymtade runt på ovanvåningen.

Dagen var däremot tusen gånger mysigare. Vi badade, hade vattenkrig (jag hade emils drickkopp och jonny hade vattenslangen = inte fullt så rättvist!) och fixade med trädgården. Dock blev det ingen grillning. Igår orkade vi inte och på lördagen fick jag spontant rusa iväg till förfest på en båt till en som Madeleine känner innan vår utekväll.