Måndag igen och det första som slog mig när jag vaknade imorse var: åh, nästa vecka åker vi äntligen, äntligen till malmö igen och vi ska träffa alla och ha dopet och....DOPET, NÄSTA VECKA?
   Vi har ju nästan inte ens hunnit börja förberedelserna ännu och ärligt talat vet jag knappt hur ett dop går till. Och nästa vecka räknar ett 40-45-tal människor med att vi har arrangerat ett. Hjälp? Kanske dags att börja fundera lite.

Men jag längtar åtminstone sönder inför resan. Även om vi trivs jättebra i norge så börjar det bli ordentligt tråkigt att bo så långt borta från familjen. Hade jag fått bestämma så hade vi nog flyttat ner redan till sommaren, men det går ju tyvärr inte riktigt. :)

Ah. Emil verkade ha förståelse för sin trötta mor imorse och unnade oss en riktig sovmorgon. Perfekt timing där! Vid elva masade vi oss tillslut upp och fixade frukost i soffan till melodifestivalsreprisen.

Fick världens nostalgi när Anders Johansson (okej, ursäkta: Fernette?) helt plötsligt från ingenstans dök upp med ett bidrag. Kom att tänka på att om det inte varit för honom så hade faktiskt Emil inte ens funnits.
För då:

1. Hade jag inte varit en pinsam tok-förälskad 13åring vars hela liv kretsade kring denne man.
2. Och då hade jag aldrig träffat Linnéa, som drabbats av samma..fenomen?
3. Hade jag inte träffat Linnéa så hade jag garanterat aldrig flyttat till Stockholm som 17åring.
4. Och heller inte gått på Annikas fest, och därmed aldrig träffat Jonny.

Älskar att sitta och bygga upp såna "om inte"-listor. Det är helt otroligt vad många tillfälligheter som ligger bakom varje sak som händer. Nästan läskigt. Vad kommer de beslut jag tar imorgon ha för påverkan på resten av mitt liv? På min omgivnings?

Kanske inget. Kanske något radikalt.

Anders Johansson - min första, största (och enda) kändisförälskelse.
Jag och Linnéa var 100%igt övertygade om att vi aldrig skulle sluta älska honom.
Visst skulle vi älska våra framtida män, men de måste ju ha förståelse för att de aldrig skulle komma på en förstaplats. (herregud!!!)

Åå. Hade verkligen så himla kul i lördags! Men en av de bästa sakerna med att ha barn är att hur roligt man än har det när man är borta så känns det alltid lika löjligt underbart att komma hem till sin lilla familj igen.

Killarna hade haft det toppen hemma med lek & mys helt fram tills Emil slocknade vid nio-tiden. För lika mycket som jag förtjänar en kväll ute någon gång då och då så förtjänar Jonny lite ensamtid med sin son, och Emil med sin pappa.

lycklig

Lördag idag och Emil blir alltid lika glad när han vaknar på morgonen och inser att hans pappa också finns där. Hela han skiner upp från öra till öra och det är SÅ sött att se. Fina, fina!

Ikväll ska killarna ha en ensam-kväll och jag känner mig inte det minsta orolig. De kommer få det stormysigt!

Nu har alla Emils gudmödrar tackat ja. Det blir:

1. Camilla, Jonnys syster och alltså Emils faster.

"Åhh!! Kollade just brevlådan och såg att jag fått brev från Norge. Öppnade det och fick genast glädjetårar! Åhh, vilken ära! Åhh jag är så glad att jag inte vet var jag ska ta vägen! Svävar bland moln! Söta söta emil! Nu kommer jag inte bara vara super faster, nu kommer jag även vara din super gudmor!! <3"

2. Sara, Jonnys syster och alltså Emils faster.


3. Annie, min syster och alltså Emils moster.

"Nu har jag fått brevet jag också :D ( eftersom det inte står något namn så antar jag att det är Emil som frågar för jag känner inga andra barn i Norge som ska döpas ;D ) men JA JA JA JA(!!!!!!!) klart jag vill vara en av hans gudmödrar! :D :D"

Igårkväll lämnade vi av min syster vid bussen till Malmö, så idag är det bara jag och Emil hemma och dagens plan är: Mysa sönder!!! Imorgon ska jag nämligen på Linnéa & Gabbis inflyttningsfest (ska bli så himla kul, jättemånga från malmö och stockholm som kommer, och det var evigheter sedan så många av mina bästa kompisar befann sig på samma plats samtidigt). Så idag får vi verkligen passa på! :)

Just nu ligger Emil och dansar och sjunger (? han har en massa små glädjeskrik för sig, åtminstone) till melodifestivalen-repris. De senaste dagarna har han äntligen lärt sig att vända sig från rygg till mage. Han kämpar och frustar men TILLSLUT tar han sig faktiskt över, och både jag och han blir stoltare än tuppen själv!
   Började nästan bli rädd för att han aldrig skulle fixa det, med tanke på att han så starkt ogillar att ligga ensam på rygg, så han får ju aldrig öva. Men jodå! Lilla uppmärksamhets-gris!

De senaste veckorna har det varit helt omöjligt med Emil och vagnen och det slutar alltid med att jag får bära Emil i ena armen, och försöker styra vagnen genom snödrivorna med den andra - helt hopplöst!
   Så jag googlade runt lite på när man som tidigast kunde börja med sittdelen till vagnen och upptäckte att vi var LÅNGT ifrån ensamna om att ha en fyra-månaders som vägrar ligga ensam i liggvagnen, och att många verkade byta just i den åldern.

Så, alltså: imorse klättrade vi upp på vinden i jakt på sittdelen som var undanstoppad där någonstans, och sedan gav vi oss ut på promenad till butiken. Och vilken skillnad; plötsligt kunde han vara med och se allting som hände runt honom och dessutom kommunicera oss hela tiden!! Plötsligt var det spännande att åka vagn! (förutom det lilla missödet att vi glömde nappen hemma, och fick springa hem & hämta när vi kommit halvvägs. ojdå.)

Klart det har varit dödstråkigt för honom att ligga alldeles ensam i en vagn och glo upp i taket!

Oh, barnvagnsbio var mysigt! Det första vi såg när vi kom in genom entrén var en GIGANTISK kö med barnvagnar och deras mammor - till HISSEN. Haha. En eller två vagnar i taget upp & ner i evigheter, men tillslut var vi inne i salongen!

Biotajm i all är och vi hade laddat upp ordentligt med varsin chipspåse, choklad och en 1,5 liters fanta. Det var vi dock ensamna om. Såg på sin höjd någon plocka upp en flaska vatten, eller provsmaka burkmaten de gav sina barn. Nyttigmammor, hmpf.

(Idiot)syster på snöpromenad i trädgården.

Igår var vi i Gulskogen Köpcentrum och lullade runt med en sällskapssjuk Emil som inte ville ligga i vagnen (och absolut inte råkade avfyra världens spya rätt på golvet..).

På Mc Donalds fick han en ballong av kassakillen, som blev väldigt poppis!!!!

1. Hemskt söta byxor från mormor. 
2. Pingvintvålpump från syster (till mig!!!!) <3 <3 <3
3. Micke & Molle-boken från disneyserien, av mormor & bestefar.
4. Hans nya favorit; kattskallran!
(Han har redan en katt som han sover med på nätterna men nu har han dessutom en ung, söt variant till dagarna. Lycklig ung man, det alltså!)

Emil är inne i en period när han ska sträcka sig efter ALLT. Godispåsar, drinkpinnar, juiceglas och gud vet vad. Man får ständigt lirka loss småtomater, brödbitar och annat från hans händer som han fått tag på och hindra honom från att dra ner frukosttallrikar på golvet.

Som sagt:

< 

Hurra, strax ska vi in till Oslo och hämta Emils moster som kommer med bussen. Nu väntas flera, flera dagar med systermys och godisätande (som jag verkligen hoppas hon har med sig?). Graviditetskilona kan jag bli kvitt en annan vecka!!!

Jonny gnällde på att barbordet var stökigt, pga att jag lägger alla mina saker där. Gick ut för att inspektera hans påstående och fann:

1. En skruvmejsel som han lagt där för att påminna sig om något som skulle skruvas upp - frågan är vad?
2. En burk med grillkryddor, eftersom att han tydligen tyckte det var för jobbigt att gå 1,5 meter extra bort till skåpet med kryddor.
3. En löjligt ful elexia-fleece-mössa som han fått/vunnit(?) på gymmet, som tydligen hörde hemma i köket(?).

..med mera, med mera, och med mera i samma stil.

(och okejdå, möjligtvis kameran som jag erkänner att jag kan ha en pytteliten del i. men ändå!)

Ja, vi samsover tillsammans med Emil och ja, det är det mysigaste och finaste som finns! Och det gör vi trots alla negativa kommentarer och åsikter som folk har, med min mamma i spetsen. Men det är okej. Jag var själv superskeptisk och hade absolut inga tankar om att ha honom i sängen innan han föddes. Tvärtom - jag satt och googlade på hur tidigt man kunde flytta in spjälsängen i hans eget rum, för gud vad jobbigt att vänja av honom med det sen.

Det var egentligen bara en ren slump att han hamnade i vår säng. En av de första (/den första?) natten på sjukhuset var han lite småledsen och ingenting verkade riktigt funka. Men att ligga mellan oss lugnade honom och samtidigt upptäckte vi hur otroligt mysigt det var att vakna och ha honom där.

Och blir det jobbigt att lära honom att sova själv så får det bli det! För just nu är han fortfarande pytteliten och jag tänker ge honom precis all den närheten och trygghet som han vill ha. Jag tänker njuta av varenda bebis-sekund jag har tillsammans med honom - dag & natt. Lära sig sova själv har han gott om tid med sen. Så småningom.

(dessutom så tror jag det kommer bli minst lika jobbigt för oss att sova utan honom, som det blir för honom att sova utan oss)

Idag fick vi hem vårt första paket från Love Film. Tänkte testa eftersom att så många tjatar om att det är så kul. Man sätter upp en lista på filmer som man vill se, och så skickar de hem två stycken från listan utan att man vet vilka. När man sen har sett sina filmer så skickar man tillbaka dem, så får man två nya och så vidare. 79 kronor i månaden. Så ikväll blir det filmkväll!

Tror jag är den sista på jordklotet som inte sett Inception, men NU SÅ!

Förresten så kom vi faktiskt iväg på dagis-besöket igår (och det var inte alls så läskigt som jag förutspått). Åå, jag blev jättekluven. Hon (som dessutom också var svensk!) berättade så himla fint om allt mysigt de gör inne på småbarnsavdelningen och hur allt det pedagogiska är upplagt, att de bara var elva barn och gav mig en månadsplanering där man kunde se vad de skulle göra dag för dag.

Då slog det mig: Emil kommer ju aldrig ens gå på småbarnsavdelningen om vi väntar tills han är två. Han kommer kastas rätt in bland de stora stök-barnen. Hjälp. Vill fortfarande inte att han ska börja när han är ett och kanske varken kan gå, äta själv eller ens kommunicera fram ett nej. Men, kanske ett&etthalvt då? Hm. Får fundera på det.

Dessutom så vimlar det av dagis här i närheten. Så vi har ju en del att välja mellan.

Svensedammen Barnehage

Huuuu.. idag är jag trött. Hoppade i säng vid ett-tiden igår och tänkte att jag kanske kunde ligga och bläddra lite i en tidning ett tag. Vi brukar kunna både prassla med böcker, prata och tugga chips trots att Emil sover mellan oss men NÄHÄDÅ; inte idag. Plötsligt var han pigg som en mört och då kom han givetvis på att han inte ätit på en väldans massa timmar och fick hungerpanik!!

Efter en flaska mat tänkte han att "nu är det nog morgon" och ville leka och prata. Det ville INTE en trött mamma och en ännu tröttare pappa som skulle upp och jobba snart. Vid tretiden somnade han äntligen till, i vagnen - vilket är en otroligt tillfällig lösning eftersom att han bara tror att man sover middag i vagnen.

Mycket riktigt. Vid sex var det dags igen. Ny mat och SEN förstod han äntligen att det fortfarande var natt!!

Tokunge!

Framsteg, framsteg! Emil kan numera förflytta sig (i ett väldigt långsamt tempo iofs, men ändå) i alla riktningar på golvet - utom framåt. (???????). Höger och vänster är lätt som en plätt och även bakåt fixar han lite halvt, men det hjälper ju inte mycket när leksaken han vill åt ligger framför honom. Klant! :)

Idag är det öppet hus på ett dagis i närheten. Vi har iofs tänkt vänta med att sätta honom på dagis tills augusti 2012, när han är nästan 2 år, men det hade ju varit spännande att gå titta i alla fall. Dvs om jag vågar. Hittar ingen som kan följa med och mespropp som jag är så känns det superläskigt att gå själv.

Och jag har ändå jobbat på dagis. Skärp dig Aggi och ta med dig din unge och titta på dagiset. Vad kan hända liksom?

 

På lördag kommer äntligen ett helt lass med ved som vi beställt!
HURRA, HURRA, HURRA!

Med tanke på att Jonny tränar nästan varje dag så har jag krävt att jag också ska få lite egentid. En timme lite då & då som jag kan ägna åt en superlång dusch, en bok, lite pillande på datorn eller PRECIS vad känner för - utan att bli störd. Brukar gå lite sisådär med att tajma ihop det (och speciellt "utan att bli störd"-biten som Jonny verkar ha väldigt svårt för...hmmm), men ikväll så! Hurra!!

Sitter och pysslar lite med förfrågningarna till Emils gudmödrar/fädrar. Vi har funderat fram & tillbaka i evigheter  på vilka vi vill ha men nu så är vi färdig-funderade. Håller fortfarande lite hemligt vilka de blir tills de (förhoppningsvis) tackat ja!! :)

Igår fick Emil ligga på golvet och leka med sin fina julklapps-anka (som han tydligen döpt till "agå")! 
Superspännande!

Stackaren kämpar dessutom för kung och fosterland med att ta sig framåt på golvet, men vad händer - inte mycket alls. Viljan är där, och tekniken likaså.... men ändå bli resultatet bara någon märklig form av rumpan-upp-i-vädret och torrsims-imitation.

I söndags var det min allra, allra första mors dag! (norska mors dag, alltså. om några månader ska jag fira den svenska, tro inget annat). På morgonen fick jag ett helt enormt paket i sängen - min fina soff-hall-möbel som jag önskat sönder mig. Lycklig. Och på kvällen gjorde Jonny ett tappert försök att baka marsipantårta till mig. Ibland har man det rätt bra, alltså! :)

Därför tänkte jag försöka återgälda det på alla hjärtans dag igår. (alla hjärtans dag är en tokigt mysig dag och bara för att jag tycker om den så betyder inte det att jag struntar i att fira kärleken alla andra dagar, så lägg av med allt babbel om "kommersiellt jippo för att butikerna ska tjäna pengar")

Så jag slog till på världens middag (och ett paket på stolen som han halvt hann mosa innan han upptäckte det, idiot-klant):

Förätt 1: Chockladbit på tallriken.
Förätt 2: Vitlöksmarinerade scampi & mandariner.
Huvudrätt: Indrefilé, vitlöksmarinerade mandelpotatisar, tzatziki, vitlöksbröd och sallad på bl.a. valnötter, körsbärstomater och ananas.
Efterätt: Min mors dag-tårta & jordgubbschampagne.

(ja, jag gillar vitlök)

 
Pappa har köpt en alldeles egen stol till mig! Så nu kommer jag högt, högt upp och kan titta på och vara med i allt som händer. Dessutom slipper jag äta i mammas knä i soffan. Hurra!


I söndags satt jag i frid och fröjd och åt min supergoda gröt i min superfina stol (och kanske tuggade lite på min haklapp) när plööööötsligt....


...mamma får för sig att ge mig (KAN NI FATTA DETTA?!)... VATTEN!!!!!!!!! Dumma, dumma, dumma, dumma mamma. (och sen har hon mage att plocka fram kameran?)


Nej, tacka vet jag lite hederlig ersättningsmjölk!

I helgen kom Linnéa, Carro och Gabbi hit på taco- och melodifestivalkväll!!! :) Jättemysigt och när de andra åkte hem så låg jag & Gabbi uppe och pratade tills vi inte kunde hålla ögonen öppna längre. Årets försenade nyårslöfte borde banne mig bli att åka betydligt oftare in till Oslo! Extremt dålig på det men såfort snön försvinner och det blir VÅR (och allra helst sommar) så ska jag på utflykter minst varje dag!

Emil är förkyld x1000 igen. Åh. Nyser och snorar som bara den. Alldeles nyss fick han en nysattack med munnen full av banan och det bokstavligt talat sprutade ut banangegga över hela honom, mig och soffan. Trevlig kille!
Så nu är Emil inne på sin andra av de 10 förväntade förkylningar de första levnadsåret. Huh. Blir tight om vi ska hinna med 8 till.

Orkar inte leta fram batteriladdaren till min (okej, sluta tjata: vår) döda kamera men här är åtminstone en (frisk) badande Emil! Han fattar inte riktigt vitsen med badankorna ännu... men JAG tycker åtminstone det är kul. Punkt.

Idag har Emil haft storpremiär: RIKTIG-MATDAGS! Mixad banan blandat med ersättningsmjölk, mums-fili-babba!

Vi väntar lite med gröt och sånt, dels för att han fortfarande är ganska liten, och dels för att det kändes bättre om han fick en mild och positiv första-gången-upplevelse.

Och han älskade det! Okejdå, visst var han lite konfunderad och tyckte att det var ganska besvärligt att svälja och visst så hamnade det mesta utanför. Men gapade och gapade, det gjorde han sannerligen!