Vi har haft fantastiskt mysiga dagar i Stockholm men det är ändå en alldeles extra speciell känsla när bilen svänger in på uppfarten och man är hemma. Förutom några små detaljer att man måste släpa in tvåhundrafemtiofem väskor (minst!) från bilen och att huset är närmast nollgradigt. Men efter lite extrem-eldning i brasan och en massa varm mat burrade vi (ja; vi. förklarar kanske senare) ner oss nära-nära under tre lager täcken och somnade alldeles perfekt upptinade!

De första nätterna i Stockholm spenderade jag hemma hos Emils farmor. Emil fick busa med sina fars-släktingar och såklart bli lite bortskämd med presenter! Jag fick dessutom en liten tjej-mys-vin-kväll medans farmor passade Emil. Lyx. Lördagen var den dagen som Jonny hade offrat för att umgås med sin son, och jag åkte iväg på julbak & drinkar hos Linnéa, Camilla och Dennis. ...tills en väldigt fin bil, med en väldigt fin vän hämtade upp mig efter en hel dags körning för en kväll med allt från tapas & sangria på mysresturang till natt på galet fint femstjärnigt hotell. På söndagen stusslade vi runt lite i ett vinter-stockholm medans Jonny & Emil hade besök av fler släktingar.

Dessutom fick vi en extra bonusnatt på hotell söndag-måndag som gick i 100%-mystecken. När Emil somnat (emils första hotellnatt!) unnade vi oss pizza i hotellsäng och kröp sen ihop med godis & film. Sen var det plötsligt måndag och dags att åka hem. Men som sagt; borta bra men hemma bäst!

Dagens plan:

1. Få i Emil  lite frukost.
2. Slänga i lite packning i en väska.
3. Bege sig in till Oslo och luncha med min syster.
4. Ta tåget till Stockholm!!

:)

Jepp-jopp. Imorse anlände min lillasyster med nattbussen från Malmö. Äntligen. Nu ska vi ha flera systerdagar med julhandla, julbaka, julpyssla, julpynta och julfika på schemat. Idag har vi varit på en minitur ner till centrum och ätit våfflor med socker & sylt i soffan till middag. Kan jag klaga? Nej! Det bästa av allt är nog ändå att när hon åker härifrån på måndag så är det inte tillbaka till skåne hon ska. Istället har hon en månads jobb på Osloavdelningen till det företaget hon jobbar hos framför sig, med en gratis lägenhet i centrala Oslo. Om jag tänker hänga där mycket? Gissa!

En mycket, mycket, mycket liten Emil - för ganska exakt ett år sen!

Jag hade verkligen super-super-förväntingar till dagiset idag. Det ser så otroligt fint ut från utsidan och jag hade nästan redan skickat in en söknad. Men efter att ha varit där: mjaaa. Jag är tveksam. Skeptisk.

+ Helt fantastiskt uteområde med massvis av skog, och allt från bål till klättervägg till balansgrejer till små hus och kojor och gud vet vad.
+ Personalen verkar urgulliga och kompetenta!
+ Man får både all mat & blöjor på dagiset (extremt ovanligt i Norge!)
+ Avdelningarna för de äldre barnen såg stora, fina och roliga ut med dockrum, kuddrum och massa spännande.

- Småbarnsavdelningen. Själva skröt det något helt kopiöst om deras upplägg. Jag tyckte det var helkorkat. Jag blev invisad i ett pytterum där det satt fyra ungar mitt på golvet. Knappt några leksaker, absolut inget stimulerande och egentligen ingenting att göra överhuvudtaget. "här är ettåringarna stort sett hela dagen". Och tvååringarna hade det inte mycket bättre.

Känns inte okej någonstans att gå till jobbet om jag vet att Emil bara ska sitta instängd i ett rum mindre än mitt sovrum hela dagen. Emil tyckte däremot att det var roligt med dagisbesök och hittade snabbt både kompisar och leksaker. Massvis av beröm fick han för att han var så trygg, tillitsfull och nyfiken dessutom.

Mammas galna unge!

Igår var det dags att vinka av mina föräldrar igen (helt sjukt vad dagarna går fort!). Vår sista dag tillsammans hade fått planen 1. Julmarknad på Konnerud och 2. Våfflor på Spiralen. Resultat av detta: Julmarknaden bestod endast av ett pytterum fullt av pensionärer som sålde virkade flaskvärmare (?) och caféet uppe på Spiralen (en bergstopp som man kommer till genom att åka i en jättelång tunnel som går runt-runt-runt inne i berget) var stängt. Jahapp. Och Emil var inte alls sugen på att gå skogspromenad. Nehepp. Istället åkte vi hem, åt taco och tittade på film. Tycker vi fick det väldigt mysigt ändå - trots allt.

Nu toktvättar jag genom alla lakan efter alla besök på sista tiden (fler-dags-projekt när man saknar torktumlare..), för på torsdag kommer min lilla lillasyster hit och då borde det ju faktiskt finnas något rent.

Spännande att hjälpa bestefar med brasan!

På cykelutflykt!

Huff & hej vad tiden går! Har knappt varit hemma någonting den senaste veckan, förutom en sväng i fredags när jag forslade iväg gamla soffan. Men om man får välja på ett mysigt hem med soffa, eller ett ganska mysigt hem utan soffa så blir det ju faktiskt inte så väldans svårt. Men fint har vi haft det!

Och Emil har varit superdukig med att sova på nytt ställe. Han hade en liten småkrisig (läs: fruktansvärt monsteraktig) period när vi kom hem från Malmö då han vägrade sova själv, vaknade femtio gånger (nåja, men många!) per natt och bara ville somna om i stora sängen.
Peppar, peppar, men den fasen verkar vi åtminstone ha klarat oss igenom. Det borde faktiskt firas lite!!!

 

Lasagne till frukost är faktiskt ganska oslagbart..

Jonny var ju här under Emils födelsedag och dagen spenderades i första hand på ett gigantiskt lekland. Känns överflödigt att ens försöka berätta hur kul Emil tyckte det var att klättra, åka, leka runt och hoppa i bollhavet! På kvällen blev det korv med bröd, minipizza och såklart: tårtpremiär! Och morgonen inleddes (såklart) med sång, bullar och paket vid sängen. :)

HURRA FÖR MIG!
För ett år sen var jag spräng-tjock, och idag har jag världens världens finaste son! Livet är bra!

Det är ok att lägga upp sjukt pinsamma bilder på sig själv när man fyller år!

Här hemma vankas det pappabesök i dagarna! Och ja; det gjorde lite ont i hjärtat imorse när Emil fick se sin pappa och... inte reagerade med ens en gnutta igenkännande. Tvärtemot blev han snarare livrädd (vilken är en konstig reaktion för Emil även mot en främling..?) och stod tryckt mot sin mammas ben medans Jonny försökte locka fram skratt. Och ja; jag såg att det givetvis krossade det pappahjärta som jag trots allt tror finns där någonstans. Men samtidigt så kan jag inte tycka synd om honom när det var hans eget val att bosätta sig så långt bort från sin son och dessutom skippa sin hälsa-på-i-september-plan.

Tur som bara den att Emil är social och smälter för uppmärksamhet. Nu, bara några timmar senare, är de bästisar och Emil skriker av skratt när hans pappa leker med honom. Då känns det lite tryggare för mig att lämna huset för en utekväll för första gången på gud-vet-hur-länge ikväll. Whiiihi. Helt galet sinnessjukt vad jag längtar!!!!!!!!!!!!!!

Har haft några jättemysiga dagar med Linnéa! Vi har varit pinsamt onyttiga, haft pyamas-vinkvällar, bakat bullar, njutit sensommarens sista dagar med glass vid vattnet och gjort stora planer för framiden. Dessutom har Emil blivit ännu-ännu mer förtjust. Han skriker till, viftar med armar och sprattlar med benen såfort han får syn på henne. Måste bara tillägga - igen - hur otroligt tråkgit det är att hon flyttat ifrån Oslo.

På tal om Emil så har han blivit superduktig på att gå nu. Ser gigantiska förändringar för varje dag och att ta sig genom ett helt rum är knappast ett problem längre. Att se sitt barn börja gå är verkligen en helt oslagbar känsla, och inget jag skulle byta bort mot femhundra miljoner.

Annars myser vi på som vanligt. Och bloggen ska börja uppdateras lite oftare igen. Jag lovar! Jag har förresten blivit lite dålig på att ta med mig kameran, det är därför det kommer så mycket lek-webbkamera-bilder.