Idag är jag trött. Trött, trött, trött. Trött så jag inte vet vad jag heter. Men så är det när man inte ens kommit igenom middagen än vid halvtvå på natten. Och Emil bestämmer sig för 05.58 är en vettig tid att starta dagen på; hans personliga rekord. Såklart!

Trött så jag inte har orkat hitta på någon rolig aktivitet till Emil idag. Trött så att jag glömde tina hans mat så jag fick ge honom stekt frys-pytt-i-panna till middag. Är man en dålig mamma då? Härmed lovar och svär jag att jag ska ta igen allt under veckan. Imorgon ska jag vara en dubbelt så bra mamma. Minst.

Men jag kan åtminstone säga att jag älskar honom från botten till toppen. Och åh, vad han blivit duktig på att stå. Han står och står - mest hela tiden! Och ibland tar han ett-två eller tre små pyttesteg innan han faller ner på rumpan. Min son!

Har inte så väldans mycket att komma med idag faktiskt - veckodagen till trots. Men jag kan ju berätta att det faktiskt blev soffhandel idag. Hipp hurra!! Kanske inte direkt drömsoffan jag pratade om igår, men en helt okej och ganska mjuk, lite större, men framför allt mindre äcklig soffa som nog ska duga alldeles utmärkt. Det gäller att inte ha för höga krav i livet! (läs: är man desperat så är man)
6-8 veckors leveranstid är däremot inte allt för uppskattat från min sida. Vänta är inte min starkaste sida...

Nej, nu ska jag mysa ner mig i soffan med en skål chokladbolls-smet och min Gossip Girl-box. Jepp, jag glömde köpa godis så man får ta vad man har. Dock utan vaniljsocker, för det var tydligen slut. Och att rulla bollarna kändes allt för avancerat. Det är ju trots allt bara mig. Som sagt; sänk kraven!

Huff. Min mysiga lilla ensamkväll avbröts tvärt av en vaknande miniterrorist. Men så är det. Mammalivet är inte alltid glammigt. Efter att ha provat minst sjutioelva vanligtvis lysande trix för att få honom att somna om, inkluderande bl.a. nappar, mat, vaggning och min säng, hittade jag äntligen lösningen: mig sittandes brevid sängen som en kvinna vaktandes över sin mans dödsbädd. Ett steg bort från sängen var allt som behövdes för att dra igång andra världs-gråtkriget.

Så där satt jag. Och satt. Och satt. Och satt. Lyckades smita ut i en sekund för att hämta datorn. Dvs min nyinköpta sängdator! När vi delade upp datorerna så tyckte jag att jag gjorde världens deal genom att lyckas få den relativt nya stationära, medans Jonny tog den bärbara som egentligen var påväg till tippen. Vad jag inte hade räknat med var hur mycket jag skulle sakna att ligga i sängen på kvällarna med datorn och titta på film och lite allt möjligt. Därför kan det eventuellt ha råkat bli ett litet spontan-dator-köp i lördags. Gick in i butiken i jakt på den billigaste maskinen de hade innehållandes dvd & internet: en sängdator. Perfekt.

Hursomhelst så hörde jag äntligen de efterlängtade snarkningarna, strax efter jag skickat iväg ett mail om champagne. Tog min chans och smög försiktigt, försiktigt ut på tå. Minus den detaljen att jag tyvärr råkar vara smidig som en berusad elefant och givetvis bumpade rätt in i sängen, vilket ledde till att jag var tillbaka på ruta ett igen. Mindre otippat.

Men nu sover han sött och det ska jag också. Dvs. efter en bit choklad. Kanske två. För det är jag värd!
Natti.

Bakgrunden till helgens dåliga uppdatering är att jag fått storbesök från Göteborg i helgen; Sandra! Inte dåliga grejer det. Vi har myst i överflöd med vin, tända ljus, kärlekssånger (ja, vi är så romantiska!), taco, film, shopping och lite allt möjligt. Sammanfattning: vi har njutit av livet!

Idag skulle jag & Emil egentligen på Sebastians tvåårskalas (herrejisus, ungen blev ju nyss född??), men det har tydligen blivit uppskjutet så vi får helt enkelt se vad vi hittar på efter att ha släppt av Sandra vid tåget. Nu sitter jag åtminstone halvt vaken och halvt sovande vaggandes i Emils gungstol medans Emil leker med sin nalle. Livet är fint.

Helgen har också bestått i ett antal mer eller mindre seriösa bilder:

Idag har vi haft en jättefin dag med min tjejkompis Jenny. Vi har fikat och promenerat längs vattnet i underbart sensommarväder. Drammen är verkligen helt otroligt fint på sommaren med älven som delar stan i två och skapar en strandpromenad mitt inne i centrum. Vi ska tydligen dessutom ha nordeuropas största torg. Kan ju inte påstå att jag är helt övertygad om den saken, så vi kan väl hålla det vid att det åtminstone är Norges största.

Emil har stort sett varit på topphumör dessutom. Men det är såklart något som kan svänga snabbt och på två sekunder kan han bli arg som tusan. Som här:

I måndags var det lekdags igen för Emil & Julia. Julia var fortfarande på dagis när vi kom, så jag köpte med mig mat från stan så fick Emil sova middag medans vi lunchade lite. Eller rättare sagt: det var planen. I verkligheten hade Emil inte alls någon lust att sova utan han fick helt enkelt vara med att äta. = nöjd bebis!

När Glenn kom hem med Julia så begav vi oss till en jättestor inredningsbutik som jag - mot alla odds - aldrig besökt förr. Sånt är farligt! Jag älskar inredningssaker, och hade jag bara haft lite mer pengar så hade jag nog vågat kalla det en hobby. Det känns dock lite pinsamt att säga att man är intresserad av inredning när man fyllt hela sitt hem med IKEA. Men någon dag!

Igår var jag på mammalunch ute i Svelvik med några som jag träffade i söndags. Mysigt! På kvällen hade jag lite skräckfilm-kväll hemma. Eftersom jag inte direkt kan flyga och flänga runt på stan på kvällarna med tanke på att jag är ensam med Emil så får jag helt enkelt vara tacksam för att jag har gott om plats till att bjuda hem folk.

Nej, oj, nu vaknade visst Emil! 

 
Jordglob till mamma & lampa till son!

Godmorgon! Vi har haft en jättelyckad helg. I lördags var vi som sagt hemma hos Sara & Glenn på lek och middag i deras nya hus. Så himlans, himlans mysigt! Måste skryta lite av Julia också som nu kan både ställa sig upp och tillochmed ta några steg. Det är mer än vad man kan säga om Emil, men han kanske brås på sin fegis-pappa som lärde sig stå och gå längs möbler tidigt men inte vågade släpa taget förren jättesent?
På kvällen blev det lite kinamat och vin med en vän, och det är ju absolut aldrig fel. Dessutom fick jag garaget uthyrt tidigare på dagen, så nu har jag en sak mindre att bekymra mig över.

På söndagen var vi på Intro. Intro är en "kyrka för folk som inte brukar gå i kyrkan" och ett initiativ som några vänner till mig varit med och skapat, och som nu växt sig jättestort. Även om jag knappast ser mig som religiös så är det jättekul att gå dit. Människorna där är helt fantastiska och dessutom underbara att ha i Emils liv.
Nu ska vi strax in till stan och fixa lite småsaker. Därefter ska vi möta upp Sara & Julia; och det längtar vi massvis till.

 

Ps: I söndags sov Emil till nästan halvelva. (!!!!!!!!!!!) Ds.

Hipp-hurra! Idag har vi en nöjd & utvilad mamma, och det är ju alltid en fin förutsättning. Emil sov nämligen från 18.30 - 08.00 inatt, och efter gårnattens kaosfest så var det precis vad vi båda behövde.

Om ett tag kommer det hit en kille som ska titta på garaget. Eftersom jag inte har någon bil så känns det ju jättelöjligt att jag ska ha ett stort garage som bara står och ekar hela dagarna. Så nu håller vi alla tummar & tår för att garage-mannen faktiskt är intresserad av att hyra.
Efter det ska vi sätta oss på bussen in till stan för en mysig eftermiddag hos Sara och Glenn. Emil har saknat Julia jättemycket (för det vet jag!), så han kommer säkert tycka det är jättekul att få busa lite med en jämnårig. Åh, tänk att de snart blir ett år. Läskigt!

  

Inatt har Emil haft sin första 100%-iga katastrofnatt. En såndär som mitt pessimistiska jag hade förutspått att varenda natt skulle bli efter man fick barn - vilket visade sig vara jättefel (tackochlov).
Från 01.00 till 06.00 vaknade han mer eller mindre nonstop och skrek, gnällde och hade sig. Ville inte ha nappen, inte ha mat, och ligga i vagnen och ja - egentligen ingenting.

Men det är okej. Sånt är livet ibland och idag är vi en glad och lycklig liten familj igen. Dvs ganska stor kontrast från gårnatten när jag mest av allt bara ville hoppa ut genom ett fönster och springa iväg.
Ber till alla gudar som finns, inklusive allah, vishnu, zeus och kanske till och med tor & oden om att detta var en smärtsam engångsförteelse och inte Emils nya grej.

 
 

Huu. I detta skrivande nu sitter jag mot alla odds med inget mindre än en gigantisk oliv framför mig. Den nästan ligger och hånler mot mig; illaluktande och allmänt vidrig.

Jag har alltid fått lära mig att det finns inget sådant som äcklig mat, man äter även sånt man inte tycker om och plockande i maten är oacceptabelt. Jag var genomarg på er då, kära föräldrar, men idag är jag endast tacksam. Tack vare ert tålamod och trugande så ser jag mig idag som en långt ifrån kräsen person, åtminstone vad gäller mat.

MEN. Men, men, men. Det finns en endaste liten sak som jag inte ens kan förmå mig att äta när jag bli bjuden på det; oliver. Hu.

Men det sägs att det krävs elva gånger för smaklökarna att vänja sig vid en smak och lära sig att tycka om den. Och eftersom jag tursamt nog råkar ha en burk oliver stående i kylskåpet (kanske ett halv sekel gamla iofs, men ändå) så tänkte jag: experimentdags!

En oliv om dagen i elva dagar. Borde gå att överleva och om resultatet blir att jag förvandlas till olivälskare så är det definitivt värt besväret. Nu kör vi.

Resultat olivdag 1: Kväljningar i papperskorgen. Längtar inte tills imorgon..

Tittar in och avslutar en jättemysig helg med lite bilder från de senaste dagarna!

Imorgon börjar en ny vecka och förhoppningsvis ska vi hinna med att testa några av de olika öppna förskolorna som finns i närheten. Emil ska ju inte börja på dagis riktigt än, men aktiveras det behöver han så det skriker om det. Lugna hemmadagar är det absolut tråkigaste han vet så att komma ut och tjoa lite med andra småttingar samtidigt som mamma finns i närheten blir nog helt perfekt!

Banan har alltid varit en favorit!

  
Hjälpa mamma att skura toaletten!

Och sist men inte minst så finns det få saker som är roligare än att busa med bonusfadder Gabbi:

Igår hade jag och Emil en liten fixa-hemma-mys-dag! Jag både klippte gräsmattan och skurade och rensade hela kylskåpet, och för mig räknas det som att vara extremt produktiv. På kvällen var jag alldeles galet trött (igen, vad är felet på mig?) men att lägga sig halvelva en fredag kändes inte helt ok. Hade precis tänkt ge vika för tröttheten när en f.d. kollega erbjöd sig att komma över med en flaska vin och hålla mig sällskap, så då orkade jag några timmar till. Spontanbesök är alltid mysigt! :)

Idag ska vi få besök av Gabbi och det är absolut inte fel. Emil är dessutom störtförtjust i Gabbi så han kommer garanterat bli nöjd när han får se vem som kliver av tåget. Dvs om vi vågar oss ut i ösregnet. Förutom vädergnället har vi det jättefint här hemma. Emil jobbar på som bara den med att försöka ställa sig upp - dock utan några jättefantastiska resultat. Men det kommer, det kommer!

 

Idag är första dagen i mitt nya liv och änsålänge känns livet rättså fint! Det var alldeles tokigt mysigt att sova i nya lakan inatt och ett löfte till mig själv och mitt nya liv borde helt klart bli att bädda nya lakan minst (okej, lova nu inget som du inte kan hålla)..lite oftare.

Hade egentligen runt 1000 planer för allt jag skulle göra när Emil somnade. Förutom att organisera om hela förrådet, hela garderoben (som helt plötsligt blivit dubbelt så stor!), och flytta om allt som jag vill ha det i köksskåpen så skulle jag dessutom ta världens längsta dusch, pilla med naglar och hår och kanske bädda ner mig med lite mat framför en film. Jag skulle egentligen tillochmed få besök.
Men tyvärr märktes det att vi inte kom i säng sådär väldans tidigt kvällen innan så jag stupade i sängen med en påse popcorn strax efter Emil lagt sig. Inte ens middag hann jag med. (förlåt mamma!)

Emil sov däremot oroligt hela natten och jag vaknade flera gånger av att han låg och grät i sömnen. Stackars, stackars fina lilla Emil. :( Åh, vad jag önskar att han slapp utsättas för det här. Tur att barn glömmer fort..

Happ. Då var Jonny påväg till Stockholm och officiellt utflyttad. Känns både bra och dåligt. Är lite ledsen för att jag inte klarade av att ge Emil den kärnfamiljs-uppväxten som jag önskat men samtidigt glad att jag fick veta såhär pass tidigt att Jonny var en man som är kapabel till att flytta 60 mil från sin son. Bättre nu än om fem år liksom.

När Jonny åkte fick jag det slutgiltiga beviset på att barn förstår så mycket mer än vad man tror. Först gav han sin pappa en bauta-kram när han skulle säga hejdå (åh, det är så himlans mysigt att han börjat kramas - på riktigt. han sträcker sina knubbiga armar runt halsen på en och håller hårt-hårt-hårt: finns ingen känsla i världen som överstiger det!). 
Efter ett "hejdå knasbollar", gick Jonny ut och satte sig i bilen och vi följde efter för att vinka och Emil var superglad. Men när han såg sin pappa sätta sig i bilen och stänga dörren brast det totalt. Han grät och grät och grät medans han höll om mig hårt, tittade mot bilen och såg sin pappa lämna honom.
Det var precis som om han visste. Och förstod.

Det kommer säkert bli lite tomt i sängen ikväll, men jag får tänka positivt: massa plats och ingen som snarkar! Dessutom har jag bäddat nya lakan så det ska bli lite sådär extra mysigt. Imorgon börjar mitt nya liv. Eller - mitt och Emils nya liv! Nu kan vi göra precis, precis, precis vad vi vill! Hela dagarna, hela kvällarna och hela nätterna! Och med tanke på att det är jag som sitter här med det finaste i hela världen - Emil - så finns det inget annat sätt att tänka än att detta faktiskt endast är hans förlust!

Borta bra men hemma bäst! Fylls alltid av ett litet lyckorus när jag kommer ner för lilla gatan och får syn på huset igen. Mitt lilla hem! Vi har haft jättefina dagar i Malmö och när man är där så känns det alltid som om livet är i en liten bubbla. Lite på paus! Men nu är vi tillbaka och redo att ta tag i allt! Resan hem gick bra, och Emil sov hela flygningen (hurra!).
  
Klant som jag är så gjorde jag en repris på förra gångens pinsamma bagagemiss. Då hade jag insett att barnmatsburkarna var några fantastiska kronor billigare i Sverige och bunkrat upp ett helt litet lager i väskan.
På flygplatsen informerade de om att jag (eller rättare sagt väskan) hade 5 kg:s övervikt och plötsligt blev inte de där burkarna så väldans billiga längre. Snarare alldeles svindyra!
Den här gången hade jag tryckt ner 2 kg marabou (jepp, 10 kakor!) i väskan eftersom de erbjudades ut på Malmborgs. Resultat: 250 kr i straffavgift för övervikt. Happ. Men jag fyndade åtminstone en liter Sambuca i taxfreen; så lite nöjd är jag trots allt!

En mycket, mycket trött liten Emil!

Alltså var är felet på telefonförsäljare? I Norge har vi knappt råkat ut för någon (om vi bortser från de dussintals undersöknings-snubbar som ringer tre gånger i veckan och bara vill ställa några snabba frågor, som helst plötsligt visar sig ta trekvart - minst) men en av de första dagarna i Malmö ringde det två stycken.

Första gången svarade min syster, och telefonförsäljaren frågade efter min mamma som satt brevid och vinkade ivrigt någonting som på ett märkligt teckenspråk skulle kunna tydas som "nej, nej, nej, jag är inte hemma". Min syster skrattade till och svarade att hon tyvärr inte var hemma varpå telefonförsäljaren säger: nähä, så varför skrattar du då?
- URSÄKTA, MEN VAD HAR DU MED DET ATT GÖRA!??!?!

Andra gången svarade jag och förklarade för säljaren (som alltså inte var samma som nr. 1) att min mamma var och handlade vilket dessutom var alldeles, alldeles sant. "Jasså? Såhär sent på kvällen?", svarar säljaren skeptiskt.
- URSÄKTA, MEN VAD HAR DU MED DET ATT GÖRA!??!?!

Alltså, ursäkta (igen), men sen när har telefonförsäljare rätt att ifrågasätta sånt?
Är egentligen lite imponerad över att de ens orkar bry sig.

Har tagit en liten välbehövlig bloggpaus de senaste dagarna och frågan är om jag inte kommer fortsätta med det under hela Sverigeresan.

Besöket hos familjemäklaren gick förresten som förväntat. Mäklaren var lite halvdålig på att dölja sina känslor över att Jonny tänkte sticka från Emil när han är så liten men det ledde åtminstone till att han höll med om att det var väldigt lämpligt att jag fick ensam vårdnad och Jonny fick obestämd umgängesform. 

Sen hade jag & Emil några jättemysiga dagar i Stockholm. Emil var på sitt första skansen-besök där han åt köttbullar och tittade på alla djuren. Vi träffade släkt, vänner och en liten bebis och Emil fick sova en natt hos sin farmor. Dessutom fick han en ny bästa kompis: Linnéas hund, som var det mest faschinerande han någonsin sett.

Nu är vi nere i Malmö och allt är toppen! Här myser vi med familj, vänner och en halvtokig fågel. Emil äter pyttipanna, sand och tyvärr lite igelkottsbajs(!). Tänderna bara ploppar ut ur munnen och han har nu 7 stycken! Igår kom det reklam från xxx lutz, som tagit över IKEAs gamla lokaler och nu ska jag utan tvekan möblera om hela huset efter deras katalog! (dvs om jag hittar ett par hundratusen på bussen ut dit).

Godmorgon! :D Nu slänger vi ner den sista packningen i väskan, kastar i oss en macka i farten och drar ett sista tag med plattången genom håret. Sen är det ut genom dörren som gäller. Idag ska vi nämligen med tåget till Stockholm. Emils första långtåg-resa. Spännande (och sjukligt nervöst. tänk om han gallskriker hela resan genom?).

Men först ska vi på möte hos en familjemäklare. Det är något man är tvungen till att göra i Norge för att få en seperationsbeviljning när man har barn. Vi ska diskutera vårdnad, umgänge och boplats för Emil - utifrån barnens bästa. Eftersom Jonny sticker från landet så har vi väl iofs inte så väldigt mycket att fundera över så jag räknar med att mötet går ganska snabbt och smärtfritt.

Sen har vi förstås frågan kring hur pass mycket Jonny tänker komma på besök. Själv påstår han "minst en gång i månaden och helst oftare". Pff. För det första så tror jag inte en sekund på det där, men visst: jag kan ge honom en chans till att få bevisa mig fel. Å andra sidan så har jag börjat fundera kring om jag verkligen vill att Emil ska ha en pappa som kommer och går lite som han känner för det? Som finns där ena dagen men är borta nästa gång han vaknar. Det känns lite som ska det va, så ska det. Antingen så är man pappa och då finns man där i både bra och dåligt, eller så är man inte pappa alls. Låter framtiden utvisa.

På sjukhuset. Emil 1 dag gammal!

Nu är det verkligen inte många dagar kvar innan Jonny flyttar! Imorgon åker vi dessutom till Sverige i två veckor och när vi kommer tillbaka så har han bara tre arbetsdagar kvar innan han åker. Känns riktigt skönt. Längtar tills jag & Emil får komma lite i ordning på egen hand.
Därför hade vi lite avslutningskväll/natt igår med ett antal flaskor vin, tv-spel och lite sådära. 
  
Det är Jonnys playstation och det är han som alltid spelar, men trots det så tror jag inte det finns ett enda spel som han någonsin vunnit över mig i. Komiskt nog! Ishockeyn var ett skämt, och jag fick närmast kämpa för att inte råka göra några mål av misstag för att han är så dålig förlorare. I bilspelet var vi lite jämnare men för varje glas vin som tömdes så befann sig bilarna allt mer på gräset, och allt mindre på banan. Idag är Jonny knappast i någon tipp-topp-form (tydligen så var det röda vinet gammalt, hmmm?) men vi har massa packning som måste göras och en liten Emil som vill underhållas - så det spelar ju inte all världens roll! :)

Något som är lite roligt med att vända upp och ner på varenda låda och skåp som måste sorteras och delas upp är att man plötsligt hittar en massa saker man inte sett på evigheter. Blev nästan lite nostalgisk när jag fann alla stavningslektioner som jag höll för Jonny förut. Jag satt och printade ut massvis med övningar och uppgifter jag hittade på nätet, och hittade på egna som jag varvade med "veckans ord" och guldstjärnor & kommentarer i anteckningsblock. Skrev mail till 20-30 lärare som jag hittade på ett lärarforum för att be om tips och råd, köpte dator-spel och googlade kvällskurser. På kvällarna låg jag och förklarade gång på gång hur kort & lång vokal fungerade. 

När vi träffades hade han den troligtvis värsta dyslexin jag någonsin stött på hos en vuxen människa. Varje sms från honom tog en kvart att läsa eftersom man fick gissa sig till över hälften av orden. Det var så kul att se hur han verkligen la ner själ och hjärta i att plugga in orden jag gett honom och hur han utvecklades vecka för vecka - och att mycket faktiskt hänger kvar än idag, även om han också tappat en hel del eftersom det var så längesedan.

Nej, nu vaknade Emil. Att sova en gång om dagen funkar fortfarande tipp-topp. Han är lite tröttare än vanligt på kvällen men sover fortfarande prick 13.00-14.30 på dagarna. Kanon!