Jahapp! Nu är jag nysshemkommen från det första läkarbesöket i min graviditet. Herregud. Känns helt sjukt bara att uttala orden. Hon jag ringde och bokade tid hos hade sagt att jag skulle ta med mig ett urinprov. HAHA ursäkta liksom? Skulle jag sitta och kissa i vadå för någonting hemma och sedan släpa med mig denna.... kopp?, flaska?, skål?, burk?...? med kissluktande kissfärgat kiss till läkarmottagningen. Det kunde hon ju på ett ungefär glömma.

Så när jag väl kom till receptionen och hon frågade om jag tagit med mitt prov så förväntade jag mig närmast en utskällning för mitt "eh, nja, jag tänkte att jag kunde ta det här...". "Javisst", kvittrade hon. Toaletten är där och säg till om du inte hittar kopparna. Eh? På vilket sätt skulle det vara ENKLARE eller SMARTARE om jag tagit testet hemma? Nåväl...

Sedan fick jag ta en fasansfull mängd blodprov. Typ 8 stora fulla rör. Uuh. Och prata med min söta doktor som kommenterade hur glada & nöjda vi såg ut! En viss skillnad mot vårt förra besök ett halvår tidigare när vi satt i samma stolar men på gråtnings-gränsen och undrade varför vi inte blivit gravida ännu....

Sitter nu och bläddrar i en gigantisk bok som vi fick med oss hem. Jättefin där det står om allt som händer varje vecka med bilder och allt. Enligt denna boken är vår bebis nu (vecka 7)...eh... fruktansvärt ful. HAHA. Men den har näsborrar och är lika stor som en liten böna. Och arm & benknoppar som ser ut som paddelåror. Ååhå.

Hoppas den lever. Är så orolig för missfall. SÅ orolig.