Bruna & glada! <3
(Bäst av allt är att jag brände sönder hela kroppen sista dagen men tack vare lite (några flaskor) lotion så har aaaallt det röda förvandlats till brunt. Mirakel!!!!)
Nu är jag alltså i vecka 30 vilket känns alldeles löjligt att tänka på. 30 är ju nästan 40. Och då kommer bebisen. 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, BEBIS.
Nej, nu ska jag snart iväg till Statoil för en spännande första natt i min kommande natt-jobbs-vecka. Uueh. Synd att jag slipper det snart. SYND.
BABYMOON!!
Hahaha, tänker dock inte riktigt erkänna vart vi ska. För det känns i dagens läge relativt pinsamt. Men är det billigast så är det. (och man slipper ju ägna första 5 dagarna åt att lära sig hitta.) Men alla som sms-ar sin adress kan vänta sig ett vykort i posten!! :)
SES OM EN VECKA GOTT FOLK!!!!!!! <3
ADIOOOOS.
/ lycklig valross.
"Du har 89 dagar kvar till beräknad förlossning."
Oj. 89 dagar kvar till förväntad förlossning. Alltså... hur gick det här till? Alldeles nyss-eli-nyss sprang vi på tidiga ultraljud och läkarsamtal i största hemlighet. Ännu mer nyss stod jag på Oslo tågstation och visade fram de första bilderna för något chockade Sofia och Gabbi. Och nu.... 89 dagar kvar?
För övrigt så är jag tjock som en gås men ändå inte tillräckligt för han verkar minst sagt ha det trångt där inne. Varje liten rörelse han gör får hela magen att vända sig. Man kan se precis hur han ligger och allt som oftast pekar den vänstra sidan av magen ut betrakligt mycket mer än den högra. Misstänker att han ligger och trycker ut rumpan och undrar verkligen vart han fått det ifrån.... "Du ligger verkligen med rumpan rakt ut på nätterna. Man måste ligga som en banan för att hålla om dig." Hmm...
Åååhh det var så mysigt igår för han tryckte en fot rakt ut i magen och vägrade ta tillbaka den hur mycket vi än kittlade honom. Och man kunde verkligen känna hela formen och storleken på foten. Alldeles perfekt...fotformad. <3
IIIIIIIIIHHH. <3
