Herregud. Aj. Aj. Aj. Träningsvärk! Igår kunde jag äntligen komma iväg och träna för första gången sedan... hmm sedan jag precis blev gravid ungefär. Så himla skönt! Så himla lycklig!

Kan visserligen erkänna att det var en smula jobbigare än jag förväntat mig. HAHA. Kände mig svimfärdig och nästan döende efter bara uppvärmningen (medans alla andra på passet fortfarande var fräscha och leende) men tack vare ett ton viljestryrka så överlevde jag och tog mig igenom allt. Längtar såå himla mycket efter att komma i form. Min kropp är mest ett enda stort skämt just nu (och inget snyggt sådant)...

Frågade för skojs skull vad åldersgränsen för barnpassningen är och tydligen så tar de barn från 6 veckor. SEX VECKOR. Helt sjukt. Trodde det var minst ett eller två år, eller kanske kanske i bästa fall 6 månader. Inte veckor.

Men hon beskrev det så bra och tyckte absolut att jag skulle testa. Att det var flera andra mammalediga som gjorde så på dagarna och att bebisarna oftast bara sov i sina vagnar och om det hände något så gick de direkt och hämtade en.

Är ändå tveksam på om man verkligen kan lämna bort en 6-veckors...? Inte för att jag inte litar på dem och inte för att jag inte litar på Emil utan för att....hmmm... jag vet inte riktigt? Ska fundera på saken.