Idag fick Emil för första gången smaka min hemmalagade morotspuré. Hitills har jag inte varit mer avancerad än att jag gett honom de färdiga burkarna från butiken. Men det ska det bli ändring på. Billigare, nyttigare OCH hans självklara favorit av allt gott han hitills smakat på.
   Han kastade sig framåt i stolen, högg efter maten och flåsade som en hund i väntan på nästa sked.

Såklart mammas mat är bäst! (hoppas verkligen han tycker det om 15 år också..)

Han har förresten fått den dåliga ovanan att han vänder sig till mage på natten nu också, och han blir rejält sur när han vaknar och ingenting ser ut som det brukar. 
   Igårkväll hittade vi honom på mage, snurrad så han låg med fötterna under min kudde och händerna under Jonnys. Tokunge.